Socialistisk Studenter deltog på Kristallnattendemonstrationer i Göteborg 800 deltagare, Borås 70 deltagare, Uddevalla 50 deltagare och i Malmö 300 deltagare. SST menar att Kristallnattens uppmärksammande måste kopplad till kampen mot rasism idag och mot de klassorättvisor som göder rasismen.

Björklund backar efter studentuppror då 1000 studenter demonstrerade i Göteborg. Studentkårens slutsatts ”det lönar sig att kämpa”.

Över 1000 studenter samlades igår utanför Chalmers och demonstrerade mot utbildningsminister Jan Björklunds besök. Studenternas missnöje riktade sig mot regeringens direktiv som kallas ”jaga fusket” men innebär att studenter vid tekniska högskolor i hela landet jagas. Direktivet innebar att samtliga studenter vid tekniska högskolor skulle betala tillbaka 6000 kronor till CSN för denna termin.

Bakgrunden till studenternas protester är lätt att förstå. Då studenterna skulle betala tillbaka 6000 kronor för att CSN ansåg att de inte var heltidsstuderande, för att högskolorna ökat takten och gör en termins högskolepoäng på 17 veckor istället för 20.

Men det handlar inte om mindre studier utan om att studenterna läser nu 1,75 högskolepoäng i veckan i 17 veckor istället för 1,5 i 20 veckor.

Jan Björklund blev ställd över studenternas ilska och demonstrationens storlek och meddelade efter sitt möte med studentkåren och rektorer att det blir en omedelbar lagänding och att studenter inte ska behöva betala tillbaka.

- Socialistiska Studenter ger sitt fulla stöd till dessa protester, säger Amer Mohammed Ali, tidigare Chalmersstuderande.

Detta visar att kamp lönar sig och studenter borde organisera sig i fler frågor somkan förbättra situationen, inte minst vad gäller utbildning och bostader.

Socialistiska Studenter Göteborg

Länk till video från massdemonstrationen i England

http://www.youtube.com/watch?v=DSZi6HwV7tQ

50 000 universitetsstudenter demonstrerade i London igår (onsdag) mot den Toriesledda högerregeringens nedskärningar på utbildning och höjningen av studieavgifter. Demonstrationerna sammankallades av studentfacket NUS.

Den brittiska regeringen befinner sig under hård press och den ilska och frustration som unga och studenter känner var väl syndlig under de massiva protesterna under gårdagen som trotsade polisens dragna batonger utanför regeringskontoret. Sju demonstrater och sju poliser skadades i konfrontationerna.

 

De demonstrerande studenterna stormade sedan det konservativa regeringspartiets kontor Millbank mitt centrala London, studenterna ockuperade entrén och andra tog sig upp på taket och hängde ned banderoller. Drygt 30 personer greps av polis. En eld tändes utanför entrén och polis gjorde sitt bäste för att trycka undan studenterna men fler och fler tog sig istället in i entren.

Polisens presstalesman menade att det var 20 000 demonstranter men enligt NUS bedömning var det betydligt fler som intagit gatorna i London.
Tidigare under dagen skrev NUS ordförande Aaron Porter i ett twittermeddelande att han var ”stolt över att 50 000 kommit för att demonstrera fredligt”.

De bakomliggande orsakerna till studenternas ilska och kampglöd ligger i de massiva nedskärningarna den brittiska högerregeringen vill genomföra.

Konservativa Tories och Liberaldemokraterna vill bland annat kraftigt höjda de årliga studieavgifter.

Socialist Student (SST systerorganisation i England) uppmanar nu till en 24 timmars strejk med demonstrationer och andra massaktioner för att ta rörelsen framåt. Studenterna måste nu koppla samman sin kamp med arbetarklassen och de fackliga protesterna för att på allvar stoppa högerregeringens attacker. Men i slutändan handlar kampen om att formera ett politiskt alternativ till det nyliberala kaoset. Att inledda uppbygget av ett nytt socialistiskt arbetarparti.

Socialistiska Studenter (SST)
Göteborg

De kalla vindar vi känner idag är ingenting mot de isande högervindarna som drar över Europa där rasistiska partier vinner mark som ett resultat av ekonomisk kris och nedskärningar, så öppnades demonstrationen mot rasism och högerpolitik av Tamineh Mammustafa. Demonstrationen organiserades av GNMR- Göteborgs nätverk mot rasism.

Första talare var Carolin Holmgren från Socialistiska Studenter.
- Kampen mot rasism sker inte en dag, vid ett speciellt klockslag, den sker varje dag. Varje dag knyter unga näven på sin skola, varje dag knyter arbetare näven på sin arbetsplats och i sina bostadsområden mot rasism och högerpolitik.

Oförskämmt försökte några liberaler från Göteborg mot rasism ropa i högtalare på andra sidan torget för att avbryta talen trots att deras utlysta demonstration började först 15 min senare.  

Demonstrationen ställde sedan upp med facklor, röda fanor och banderoller. 250 personer tågade sedan med GNMR. ”Kampen fortsätter rasismen ska stoppas”, ”den som flyr har inget val, ingen människa är illegal” ekade talkörerna ned för Avenyn.

Nere vid Storan fortsatte sedan talen.
Martin från Revolutionära Fronten talade om behovet av den antirasistiska rörelsen.

Minela Mahmutovic talade för Rättvisepartiet Socialisterna.
- Det är arbetarrörelsens främsta uppgift att slå tillbaka rasismen. De som bär ansvaret för rasismens framsteg är högerpolitiken. De främlingsfientliga partierna är ett symtom på högerpolitiken. Ni som inte organiserat er, gör det, ta kamp för ett socialistiskt och antirasistiskt samhälle.

Följande talare var Maja från Ramma.
 
- Högerpolitik och liberalism skapar rasism. Klasskamp och solidaritet är dess bästa fiende sa Maja från Ramma som avslutade med orden
- inte ett skott inte en ruta, kamp mot rasism och högerpolitik.    

Tofigh Mohammadi från Flyktingars riksorganisation talade om asylsökandes situation idag och om behovet av internationell solidaritet.

Senad  Kadic talade för Arbetarmakt.

När GNMRs demonstration plockat ihop marscherade liberalerna förbi. GNMRs är det ledande antirasistiska nätverket i Göteborg som flera gånger stoppat Sverigedemokrater och nazister, demonstration var klart antikapitalistisk och visade på ett tydligt sätt hur rasism och nazism kan stoppas. 

GP

Socialistiska Studenter SST deltog idag på GNMR - Göteborgs nätverk mot rasism manifestation mot rasism och högerpolitik. Konfrancier var Simon från SUF som presenterade talarna.

Anna från LS av SAC talade om SD kopplingar till fascismen och Tofigh från Flyktingars riksorganisation om den statliga rasismen. Efter manifestationen på Gustav Adolfs torg gick Rättvisepartiet Socialisterna in på fullmäktigemötet. När Patrik ehn från SD skulle tala fällde de ut en banderoll med texten mot rasism och högerpolitik, sedan avvisades de från platsen.

Nästa demonstration mot rasism och högerpolitik är 9 november samling 17.30 på Götaplatsen.

SST Göteborg

Demonstrera på Kristallnatten
samling 17.30 på Götaplatsen
Arr: Göteborgs nätverk mot rasism

Porrklubben Privé kommer snart att försvinna från den lokal i centrala Stockholm där de huserat i flera år, då deras hyreskontrakt sagts upp i förtid. Detta är en framgång för alla som kämpar mot den kvinnoförtryckande porrindustrin.

Uppsägningen träder i kraft vid årsskiftet, uppger Ove Lundvall, en av bostadsrättsföreningens styrelseledamöter, till DN den 13 oktober. Han berättar inte om varför de har tagit beslutet, men att varken grannar eller allmänhet vill ha klubben där är ingen hemlighet.
Privé har väckt stor ilska med sina reklambilar som kör runt i Stockholm med förnedrande bilder, där kvinnor utmålas som varor som kan köpas. Många har protesterat och genomfört blockader mot porrklubben, däri­bland Elevkampanjen och Socialistis­ka Studenter som har demonstrerat med budskapet ”Kvinnors kroppar är ingen vara”.
Under protesterna kom boende i området fram och berättade om hur gärna de vill ha bort porrklubben, som de tycker är förnedrande och o­behaglig. Det var dock många som in­te vågade delta i protesterna öppet, på grund av ägarnas kriminella kopplingar som har uppmärksammats i media. Till exempel har en av dem som varit med och ägt klubben dömts för att bland annat ha skenavrättat sin före detta fru (Dagens Nyheter den 29 juli 2009).

Porrklubbar, som Privé, är en del av den sexindustri som också tjänar grova pengar på prostitution och trafficking. FN räknar med att uppemot fyra miljoner människor, framförallt kvinnor och barn, varje år faller offer för människohandeln och att den övervägande delen av dem utnyttjas sexuellt. Sexindustrin spär på sexismen i hela samhället. Den för fram idén att en kvinnas kropp är till för någon annan och är därmed en bidra­gande orsak till att sexuella trakasseri­er och våldtäkter förekommer.
Ifall Privé skulle få en ny lokal kommer det att bli nya protester. Kampen mot sexismen och för ett Stockholm helt fritt från porrklubbar stärks av segern över Privé.

Karin Wallmark
SST Stockholm

Den 14 oktober demonstrerade 150 antirasister utanför Börsen tillsammans med GNMR-Göteborgs nätverk mot rasism som är den ledande kraften i den antirasistiska rörelsen i göteborg. Protesten var en av många genomförda och planerade protester mot SD.

GNMR-Göteborgs Nätverk Mot Rasism arrangerade demonstrationen under parollen ”Kamp mot rasism och högerpolitik”.

Amer Mohammed Ali talade för SST.

– Kampen mot rasism är kampen mot högerpolitik. Socialdemopkraterna här i Göteborg har gjort stora nedskärningar och skapat stora sociala problem som sedan SD kan skylla på invandringen, sa Amer Mohammed Ali från Socialistiska Studenter.

SST Göteborg

Socialistiska Studenter deltog när Asylrörelsen mobiliserade för att stoppa en utvisning i kållered utanför Göteborg. Det blev ytterligare en delseger i kampen för asylrätten. Musa Rezai släpptes ur förvaret och hans utvisning avblåstes.

Musa skulle utvisas klockan 15.00 men Asylrörelsen mobiliserade för att stoppa detta.

Socialistiska Studenter fanns med från klockan 13.30 med asylaktivister från flera organisationer för att stoppa utvisningen. Samtidigt hade överklagan lämnats in på morgonen samma dag.

Strax därefter kommer polisen ut och meddelar att de avblåser utvisningen, de läser också upp Migrationsverkets beslut och visar upp det. Det var överklagan som gått igenom och någon blockad behövde aldrig sättas i verket.

– Jag vill tacka er alla, alla ni som möjliggjort att jag har fötts på nytt, det känns som jag fått ett nytt liv, säger Musa Rezai tacksamt.

SST Göteborg

Den gångna helgen dödades ytterligare en svensk soldat i Afghanistan. Han blev det sjätte offret i ett krig som gått in på sitt tionde år.

Fler utländska soldater under USA:s kommando skapar ingen fred i Afghanistan. Tvärtom, de utländska truppernas krig är ett hinder en utveckling mot fred och ett slut på terror, förtryck och fattigdom i Afghanistan.
Den USA-ledda alliansens ständigt upptrappade krig i Afghanistan har lett till att antalet döda stigit dramatiskt under senare år och det står redan klart att i år kommer fler än någonsin att dödas.

Antalet civila som dödas i striderna i Afghanistan ökade med 31 procent under årets första sex månader jämfört med samma period förra året, enligt en FN-rapport som publicerades i augusti i år.
– Vad betyder 31 procent i civila liv? Det betyder 1 271 civila dödade, 1 991 skadade, de flesta av dem allvarligt, sa Staffan de Mistura, FN:s sändebud i Kabul, när rapporten presenterades.
Hittills i år har närmare 600 utländska soldater förlorat sina liv i Afghanistan.
Hur många fler ska dö i ett krig som inte ens de stjärnprydda generalerna anser att man militärt kan vinna?
Allt sedan 2001 har de svenska regeringarna ivrigt stöttat USA:s krig i Afghanistan. Idag finns mer än 500 svenska soldater under USA:s kommando. Politikerna och militären talar om att de svenska soldaterna är i Afghanistan för säkra freden, när det handlar om att utkämpa ett krig som blivit allt mer blodigt.

Det senaste svenska dödsoffret var en oundviklig följd av regeringens stöd till USA:s upptrappade krigsföring. I hemlighet har den svenska styrkan, ofta med stöd amerikanska bombflyg och attackhelikoptrar, utfört allt fler stridsuppdrag. Sedan i maj har den svenska truppen i Afghanistan varit inblandade i över 30 eldstrider och 15 bombangrepp.
Nu väntar en ytterligare upptrappning när det politiska etablissemanget enas om att sända änne fler svenska soldater i strid och död. Samtidigt som ”inte ens de amerikanska militärer som leder kriget i Afghanistan tror längre på en seger” (Aftonbladet den 18 oktober).

Socialistiska Studenter - Studenter mot krig säger▼
■ Stoppa kriget och ockupationen av Afghanistan.
Omedelbart tillbakadragande av alla utländska styrkor.
■ Nej till talibanernas terror och religiös extremism.
■ Det afghanska folket måste själva få bestämma sin framtid – allt stöd till varje strävan att bygga en af ghansk kamprörelse och försvarsstyrka som kan förena massorna i en gemensam kamp mot alla former av förtryck, terror och våld.
■ Kamp för en demokratisk och socialistisk federation i Afghanistan, Pakistan och södra Asiens länder.

Under tre dygn förra veckan har Folkhögskolestudenter ockuperat sin skola i Biskorsgården i protest mot att skolan riskerar att läggas ned på grund av nedskärningar.
Socialistiska Studenter ger sitt fulla stöd till studenternas ockupation som är en inpiration till oss alla att kämpa mot besparingarna. Elever och Studenter över hela landet borde följa detta exempel.


Nedan är länkar till några av de rappporter som RS Göteborg skrivit om den strejk och ockupation som eleverna genomfört förra veckan.

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/31/ockupationen-tillfalligt-avslutad/

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/31/roster-fran-ockupationen/

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/28/ockupationen-fortsatter/

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/28/rapport-fran-ockupationen-av-biskopsgardens-folkhogskola/

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/26/biskopsgardens-folkhogskola-ockuperad/

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/26/100-studenter-i-strejk-och-demonstration/

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/26/roster-fran-strejken/

http://rsgoteborg.wordpress.com/2010/01/19/2313/

Studenterna skuldsatta av avgifter

Skuldsatta studenter i Lettland känner sig övergivna av politikerna. Viljan att protestera mot politikerna finns, men få vill organisera något.
En utsatt grupp i krisens Lettland är studenterna. Det kostar runt 1 600-2 000 lats (23 000-29 000 kronor) om året att plugga på universitetet i Lettland och många studenter har lånat pengar för att klara av de kostnader­na.
Nu när krisen har slagit till får fler och fler av studenterna svårt att beta­la sina studieskulder och lägre löner kombinerat med brist på jobb gör det ännu svårare för studenterna att hitta ett extra jobb vid sidan av studierna som skulle kunna hjälpa dem att beta­la av studieskulderna.
Ett fåtal protester har riktats från studenternas håll, exempelvis hölls en studentmarsch i våras, där ett antal krav lämnades över till de ansvariga politikerna.
– Politikerna ger oss inga svar på våra krav, bara bortförklaringar och nya nedskärningar, berättar Janis, en teologistudent på universitetet i Riga.

Hos många studenter finns det en vilja att göra något, men ingen vill organisera det hela.
– Skulle min polare ringa mig och säga att det var en demonstration mot regeringen ikväll så skulle jag lätt hän­ga med och demonstrera. Men samtidigt vet jag också att många känner en viss uppgivenhet när det gäller att demonstrera, man känner helt enkelt att det inte leder till något. Politikerna bara skiter i en, berättar Janis.
Det är tydligt att studenterna mås­te organisera rejäla protestaktioner, strejker och ockupationer eller andra militanta aktioner tillsammans med lärare och andra för att få igenom sina krav – men då krävs också att nå­gon driver frågan, något som tyvärr inte någon organistation eller grupp gör idag.
Nils Kaza
SST Stockholm

Femton dagar efter ockupationen av ”Auditorium Maxi mus”, huvudföresläsningssalen på Wiens universitet, genomfördes en gemensam aktionsdag av universitetsstuderande, skolelever och arbetare den 5 november. Studenterna demonstrerade återigen för en kostnadsfri utbildning och tillräckliga ekonomiska anslag till universiteten.
Protesterna började på morgonen, med ett gemensamt stormöte och demonstration av och med metallarbetare och studenter.
Metallarbetarna protesterar för högre löner – deras kollektivavtalsförhandlingar har brutit samman därför att arbetsgivarkraven var för mycket, till och med för den fackliga ledningen. En konferens för fackliga förtroendevalda har redan ägt rum och deras kamp kommer att fortsätta om förhandlingarna den 13 november inte ger resultat. Om så blir fallet, är det möjligt att det blir strejk.

Den fackliga ledningen har uppenbart knuffats vänsterut av studentprotesterna. De universitetsstuderande har redan skickat solidaritets hälsningar till arbetsplatsmöten och anslutit sig till arbetarprotesterna den 28 oktober – nu visade metallarbetarna i sin tur sin solidaritet med gårdagens gemensamma protest. Metallar- betarfacket GMTN har också besökt det ockuperade ”Audimax” och har stöttat genom att införskaffa mat. Den gemensamma protesten blev av mycket tack vare ett initiativ från Sozialistische Links Partei (SLP, CWI Österrike).

Metallarbetarna var emellertid inte de enda som visade sin solidaritet med studenterna. Klockan 9 på morgonen möttes skolelever för en protest för rätten till kostnadsfri utbildning. I Vorarlberg gick 250 skolelever ut på gatorna och i Wien 100. Samtidigt genomförde studenter en kortva rig ockupation av restaurangen på vetenskapsdepartementet.
På eftermiddagen påbörjades demonstrationer på olika universitet och sammanstrålade för ett avslutande massmöte.
Bland de åtminstone 20 000 demonstranterna fanns fackliga förtroendevalda som representerade personalen på Wiens universitet, dagispersonal, metallarbetare och skolelever. Representanter för både dagispersonal och metallarbetare kommenterade studentprotesterna och inbjöd i solidaritet dem till sina egna framtida protester.
Sammanlänkandet av de olika kamperna är definitivt ett nytt viktigt drag i situationen.
I Salzburg ägde en demonstration med 400 deltagare rum. I Graz gick 2 000 studenter ut på gatorna. I Inns bruck och Linz har studenter också börjat demonstrera.
Det pågår för närvarande ockupationer i Österrikes samtliga universitetsstäder.
Det som är signifikant med studentprotesterna är att de, i likhet med de dagisanställdas kamp, är en ”offen siv” kamp för tillräckliga anslag – trots krisen. Det är också för majoriteten av befolkningen uppenbart att protesterna är berättigade, då villkoren på universiteten är katastrofala och anställningsvillkoren för dagispersonalen har försämrats.
Sammanlänkande av studentkampen med arbetarkampen behöver förstärkas. Dagispersonalens aktionsdag den 21 november kommer att stödjas av studenter. Den 28 november kommer en demonstration mot den kapitalistiska krisen att genomföras.
Detta kommer att vara ett bra tillfälle att ytterligare ena kampen under ett klart antikapitalistiskt banér.

Laura Rafetseder
SLP (CWI Österrike)

Under torsdagen den 22 oktober ockuperade studenter på Wienuniversitetet sin huvudföreläsningssal, Auditorium Maximus. Några dagar senare hade ockupationerna spridit sig till andra österriki ska universitet och städer.
Den 28 oktober gick 50 000 studenter i Wien och 400 i Salzburg ut på gatorna i protestdemonstrationer mot resurs-, utrymmes- och ekonomisk brist, samt för en kostnadsfri utbildning. Deras huvudkrav är, för höjda ekonomiska anslag till universiteten istället för att ge pengar till bankerna, nej till terminsavgifter, nej till Bolognaprocessen (ett EU-direktiv som går i riktning mot ”marknadsanpassning” av utbildningen) och nej till ”knockout”-examinering.
Efter nio dagar av ockupation signalerade forskningsminister Hahn att regeringen ska anslå ytterligare 34 miljoner euro (350 miljoner kronor) till universiteten. Trots det faktum att dessa 34 miljoner euro inte kommer att lösa krisen på universiteten, är det ett tecken på att regeringen genom kamp kan tvingas till eftergifter.

Under förra årets valkampanjperiod avskaffades delvis terminsavgifterna på grund av de starka stämningarna emot dessa avgifter. De tillämpas dock fortfarande, för studerande icke-EU-medborgare och för studenter som studerar längre än ett visst antal läsår. Media och regeringen har försökt skylla den rådande krisen på det delvisa avskaffandet av terminsavgifterna, likaväl som på antalet tyska studenter som går på österrikiska universitet – vilket ignorerar det faktum att det är de otillräckliga ekonomiska anslagen som bär ansvaret.
Regeringens lösning består i ytterligare en attack på den kostnadsfria utbildningen. Det finns också en fara för att terminsavgifter återinförs. Terminsavgifter infördes år 2002, tillsam mans med kandidatexamenssystemet och ”delvis autonomi” för universiteten, åtgärder som möttes av arga protester från studenternas sida. Dessa protester misslyckades på grund av den studentfackliga lika väl som den fackliga ledningens roll. Rörelsen isolerades och förändringarnas konsekvenser blev inte uppenbara för mas- san av studenter, då.
Detta har förändrats sedan dess.

Det faktum att regeringen ger pengar till bankerna medan studenterna tvingas godta hårda villkor på universiteten är också något som provocerar fram en massa ilska. En av huvudparollerna på demonstrationer na var ”Pengar till utbildning – inte till banker och storföretag!”.
Protesterna äger rum under en tid då vreden över den sociala situationen växer bland arbetarna. Ett mått på stämningarna är att ÖGB (österrikiska LO) varit tvunget att öppet stödja studenternas protesterna. Många arbetare ser på protesterna med sympati, glada över att äntligen ”händer det något”. Detta skiljer sig från läget under tidigare studentprotester.
Kamprörelsen har dragit in ett nytt skikt ungdomar i aktiviteter. Ett av rörelsens intressanta särdrag är dess uttalade internationalism – på mötena svaras de regelbundna rapporterna om universitetsockupationer i andra länder av jubelrop.
Trots rörelsens positiva särdrag, är en svaghet att den är politiskt mindre radikal än tidigare rörelser. Medveten heten har ännu inte hunnit ikapp händelseutvecklingen.

Sozialistische LinksPartei (SLP – CWI Österrike) har från första början varit med i kampen.
Idén om en demonstration den 28 oktober fördes fram av CWI-medlemmar. SLP-aktivister har också spelat en avgörande roll i försöken att knyta ihop protesterna med annan kamp.

SLP har poängterat vikten av att rörelsen demokratiskt väljer kommittéer som organiserar protesterna och att ÖGB organiserar solidaritetsaktio ner.
Vi har lanserat idén om en nationell studentkonferens för diskussion om krav, paroller och nästkommande steg för att öka trycket på regeringen.
Det är det kapitalistiska systemet som bär ansvaret för krisen inom utbildningsväsendet.
Den måste övervinnas genom en socialistisk samhällsomvandling, så att de grundläggande behoven av en kostnadsfri och högkvalitativ utbildning kan tillgodoses.

Laura Rafetseder
SLP Österrike

Återigen har de iranska massorna tagit vara på chansen att få protestera mot diktaturen. Framför allt de unga, som utgör 60 procent av befolkningen, tar varje tillfälle de får att ge sig ut på gatan. Sedan massrörelsen i sommar som samlade så många som tre miljoner i hårda strider med diktaturens beväpnade grenar polis och militär har kampen gått ned men nu återfötts.

Den 4 november genomfördes nya demonstrationer  mot regimen. Demonstranterna ropade slagord som ”Khameni mördare” och ”Ned med diktaturen och ”Frige de politiska fångarna”.
När polisen attackerade svarade massorna: ”Var inte rädda, var inte rädda – vi står alla enade nu!”
Demonstrationer ägde rum i Teheran, där tiotusentals demonstrera­de, i Shiraz, Isfahan, Tabrize och i andra städer.
Offensiv har träffat de socialistiska studenterna Anahita Hossein och Parisa Nasrabadi som deltog i massrörelsen under sommaren innan de tvingades fly landet och som har kontakter med de kämpande inne i Iran.

– Främst var det unga som gick ut på gatorna, men de attackerades brutalt av polisen, säger Parisa, som nyligen varit i kontakt med kamrater inne i Iran.
– Även om protesterna den 4 november var mindre än de som anordnades direkt efter valet, markerade de ett viktigt nytt steg som visar att rörel­sen lever. De som nu gick ut är de som verkligen är beredda att kämpa, säger Anahita.

– De som nu gick ut på gatorna var väl förberedda på vad de skulle möta. De var förberedda på polisens attack­er och redo att slå tillbaka, säger hon.
– Under demonstrationerna rapporterade kamrater om att de hörde skottlossning. Demonstrationerna besköts flera gånger med tårgas och po­lisen gick våldsamt in med batonger och knivar. Många har skadats i demonstrationerna. Huruvida någon har dödats har vi inte fått rapporter om än, berättar Parisa och Anahita.
Parisa berättar att enbart till Teherans ökända Evinfängelse har över 400 förts efter demonstrationen den 4 november.
Samtidigt har avrättningarna ökat i antal sedan massrörelsen i sommar, många unga väntar på dödstraff ge­nom hängning.
– I Iran avrättas unga nu offentligt för att skrämma aktivister till tystnad, berättar Anahita.
– Men den islamiska republikens bödlar har mördat i 30 år. Avrättning­arna skrämmer inte befolkningen. Det som nu växer fram är en aktiv rörelse, det är inga enskilda missnöjes­yttringar utan en rörelse, konstaterar Parisa.
Om den nuvarande situationen är de båda överens. Det viktiga är att ta varje chans att utmana regimen.

Protesterna fortsätter, framförallt bland de unga och på universiteten.
Mosavi har börjat backa, han har på så vis avslöjat sig.
Men de nya steg som har tagits innebär att rörelsen har börjat röra sig bort från de så kallade reformistiska ledarna och därmed blivit mer självständig.
Oljeearbetarna var i strejk förra månaden och mötte ett massivt stöd från allmänheten. De har inte fått betalt på fem månader och gick i strejk. Andra arbetare anslöt sig till deras kamp. Att befolkningen visat ett aktivt stöd till arbetarkampen är också nytt.

Som socialister ser de styrkan i arbetarklassen.
– Utan arbetarklassen kan rörelsen besegras, säger Parisa, som dock ser en ljusning i arbetarklassen radikalisering.
Anhita fyller i:
– Arbetarklassen radikalisering be­ror på dess levnadssituation, med o­betalda löner och ökade matpriser.
Textilindustrin är bankrutt. Många arbetare har förlorat sina jobb. Detta har fött en ny organisering bland arbetslösa, som nu bildar kommittéer. Här finns också en potential för en framväxande proteströrelse.
Förtrycket mot kvinnorna har fött sin motreaktion i form modiga kämpar. Kvinnorna har stått i ledningen för rörelsen, väl medvetna om att de riskerar fängelse, våldtäkt, tortyr och död – men de har tröttnat på förtrycket, enligt Anahita..

– Arbetarna har inget att förlora. Medelklassen och överklassen, de har något att förlora. De kommer inte fortsätta hur länge som helst – men arbetarklassen har allt att vinna. De tvingas till flera jobb för att överleva. Många har inte fått sina löner utbetal­da på månader, andra har inte fått lön på två år, säger Parisa..
– Det som kan fälla regimen är en generalstrejk, men problemet idag är att arbetarklassen inte har någon självständig organisering. De står un­der en otrolig press, möter fängelse och tortyr, blir misshandlade och mördade.
– Tiden är nu emellertid inne för att försöka upprätta en gemensam självständig arbetarorganisation för att utveckla kampen och rörelsen.
– När detta väl sker, att ett ärligt ledarskap från arbetarklassen kliver fram och en verklig organisation för arbetarklassen bildas, då kommer hela kvinno-, ungdoms- och arbetarrörelsen att på allvar kunna utmana regimen,  avslutar Parisa och Anahita.

Kristofer Lundberg

Det var en massiv demonstration som marscherade genom Göteborg på årsdagen av Kristallnatten.
Under parollen inga fler offer för rasism och nazism – försvara rätten till asyl, tågade över 500 personer. Demonstrationen organiserades av GNMR-Göteborgs nätverk mot rasism och Asylrörelsen.

Amer Mohammed Ali var kvällens konferencier. Första talare var Johannes Lundberg från Socialistiska Studenter.
- Kampen mot rasism och nazism måste kopplas samman med kampen mot högerpolitiken och kapitalismens kris, för jobb, bostad och kollektivavtal åt alla, sa Johannes.
För SAC talade Johannes Axner om mordet på Björn Söderberg.
Rebwar Hesen från irakiska flyktingars förbund kritiserade den statliga rasismen och massutvisningarna till Irak.

Linn Bensryd aktiv i Elevkampanjen talade för Ingrid Segerstedts antikapitalistiska skolförening.
- Vi måste ta kampen på våra skolor och arbetsplatser, sa Linn.
Sedan svämades Avenyn över av röda fanor och banderoller och talkörerna ekade ”inga gator, inga torg, åt nazister i Göteborg” och ”återinför rätten till asyl”, Socialistiska Studenter gick i Rättvisepartiet Socialisterna stora röda block ropandes ”kamp mot rasism och kapitalism, vägen framåt är socialism”.

Nere på Gustav Adolfs torg talade Kristofer Lundberg för Rättvisepartiet Socialisterna.
- Nazisterna kommer inte att stoppas av hycklande högerpolitiker, utan måste bekämpas. När vi uppmärksammar nazisternas förintelse går det inte att blunda för den flyktingpolitk som idag sänder flyktingar till destination förintelse, politiker som inte är beredda att ge asyl åt apatiska barn är inte trovärdiga representanter för mänskliga rättigheter, konstaterade Kristofer.
Tofigh Mohammadi från iranska flyktingars riksorganisation gick emot Europas rasistiska flyktingmurar.

Det var en massiv demonstration som marscherade genom Göteborg på årsdagen av Kristallnatten.
Under parollen inga fler offer för rasism och nazism – försvara rätten till asyl, tågade över 500 personer. Demonstrationen organiserades av GNMR-Göteborgs nätverk mot rasism och Asylrörelsen.

Amer Mohammed Ali var kvällens konferencier. Första talare var Johannes Lundberg från Socialistiska Studenter.
- Kampen mot rasism och nazism måste kopplas samman med kampen mot högerpolitiken och kapitalismens kris, för jobb, bostad och kollektivavtal åt alla, sa Johannes.
För SAC talade Johannes Axner om mordet på Björn Söderberg.
Rebwar Hesen från irakiska flyktingars förbund kritiserade den statliga rasismen och massutvisningarna till Irak.

Linn Bensryd aktiv i Elevkampanjen talade för Ingrid Segerstedts antikapitalistiska skolförening.
- Vi måste ta kampen på våra skolor och arbetsplatser, sa Linn.
Sedan svämades Avenyn över av röda fanor och banderoller och talkörerna ekade ”inga gator, inga torg, åt nazister i Göteborg” och ”återinför rätten till asyl”, Socialistiska Studenter gick i Rättvisepartiet Socialisterna stora röda block ropandes ”kamp mot rasism och kapitalism, vägen framåt är socialism”.

Nere på Gustav Adolfs torg talade Kristofer Lundberg för Rättvisepartiet Socialisterna.
- Nazisterna kommer inte att stoppas av hycklande högerpolitiker, utan måste bekämpas. När vi uppmärksammar nazisternas förintelse går det inte att blunda för den flyktingpolitk som idag sänder flyktingar till destination förintelse, politiker som inte är beredda att ge asyl åt apatiska barn är inte trovärdiga representanter för mänskliga rättigheter, konstaterade Kristofer.
Tofigh Mohammadi från iranska flyktingars riksorganisation gick emot Europas rasistiska flyktingmurar.