Att straffa fram kunskap – modern pedagogik?
De senaste årens skolpolitiska debatt har präglats av en svartmålande, borgerlig, fotledssågning av Sveriges skolväsende och en riksdagsopposition som är oförmögen att peka på problemen. Skolutveckling med vetenskaplig förankring hotas när Björklunds pekpinnepedagogik plockas upp ur historiens skräphög. Studenter måste veta orsaken till dagens skolproblem.
Listan kan göras lång över reformistiska framsteg som omintetgörs genom regeringens förändringar. Komvux bantas dramatiskt, bokstavsmärkning av allt yngre barn får en än mer central plats i utbildningen och pedagogiska arbetssätt brännmärks som flummiga - där ett smakprov av vad som just nu håller på att hända.
Att problem finns i landets skolor står utom allt tvivel. Allt färre lärare tvingas handskas med allt större elevgrupper. Genom att den sociala utslagningen har fortsatt att öka även under högkonjunkturen växer antalet barn med behov av stödåtgärder. En fråga som låter sig ställas är: Hur är det möjligt att Folkpartiet lyckas plocka politiska poänger på ett förespråkande av fler betyg, större lärarauktoritet och andra lärometoder som för länge sedan fått underkänt av verkliga pedagoger? En stor del av svaret ryms i sanningen bakom Göran Perssons skryt om socialdemokratins "världsrekord i budgetåtstramningar".
När socialdemokraterna 1994 tog över en vanskött ekonomi av den Bildt-ledda regeringen befann sig kapitalismen sen några år i en sedvanligt djup kris. Orsaken till krisen under början av 1990-talet var - precis som idag - att omfattande spekulation i fiktiva värden skapade en ekonomisk bubbla som sprack. Bubblan hade innan krisen genererat enorma förmögenheter till rika kapitalägare. Statens finanser visade röda siffror, socialdemokraterna valde att välta över de ekonomiska problemen på allmännyttan.
Personaltätheten minskade drastiskt. De första som fick ta smällen var elever med särskilt stöd som blev av med sina elevassistenter. Skolorna blev en radikalt otryggare miljö, där endast de som hade ett starkt stöd och starka förebilder hemifrån hade goda förutsättningar att lyckas. När Björklund säger att dagens skolmiljö är hotfull och många gånger skadlig har han rätt.
Slutsatsen att det vetenskapliga arbete som har tagit fram strategier för ett effektivt lärande för såväl starka som svaga elever är orsaken till utvecklingen mot en "flummig" och ineffektiv skola kunde inte vara mer felaktig. Så länge vi har en regering som prioriterar skattelättnader för förmögna framför kuratorer och lärare i tillräckliga antal är det omöjligt att skapa en trygg och stimulerande utbildningsmiljö för alla.
Snart kommer den pedagogiska kontrarevolutionen knacka på universitetens dörrar och hota med fler betygsteg, urholkade rättigheter för studenterna och avgifter på undervisningen. Utöver detta är det ett akut problem att framtidens universitet kommer befolkas av akademikerbarn med få undantag. Tidig betygsättning innebär att barn tidigare tvingas välja bana för resten av livet, många väljer då att gå i sina föräldrars fotspår och klassamhället cementeras.
Studenter måste organisera sig och förbereda sig på kamp för sina och morgondagens studenters rättigheter. Varje steg mot studentinflytande har varit ett resultat av målmedveten kamp. Den ekonomiska krisen kommer att slå brett och studenter måste organisera sig på socialistisk basis för att kunna försvara våra rättigheter såväl som för att delta i kampen för ett samhälle byggt på solidariska principer.
Sten Axelsson Fisk
SST Göteborg
