SST i Lettland: tudenterna skuldsatta av avgifter
Studenterna skuldsatta av avgifter
Skuldsatta studenter i Lettland känner sig övergivna av politikerna. Viljan att protestera mot politikerna finns, men få vill organisera något.En utsatt grupp i krisens Lettland är studenterna. Det kostar runt 1 600-2 000 lats (23 000-29 000 kronor) om året att plugga på universitetet i Lettland och många studenter har lånat pengar för att klara av de kostnaderna.
Nu när krisen har slagit till får fler och fler av studenterna svårt att betala sina studieskulder och lägre löner kombinerat med brist på jobb gör det ännu svårare för studenterna att hitta ett extra jobb vid sidan av studierna som skulle kunna hjälpa dem att betala av studieskulderna.
Ett fåtal protester har riktats från studenternas håll, exempelvis hölls en studentmarsch i våras, där ett antal krav lämnades över till de ansvariga politikerna.
– Politikerna ger oss inga svar på våra krav, bara bortförklaringar och nya nedskärningar, berättar Janis, en teologistudent på universitetet i Riga.
Hos många studenter finns det en vilja att göra något, men ingen vill organisera det hela.
– Skulle min polare ringa mig och säga att det var en demonstration mot regeringen ikväll så skulle jag lätt hänga med och demonstrera. Men samtidigt vet jag också att många känner en viss uppgivenhet när det gäller att demonstrera, man känner helt enkelt att det inte leder till något. Politikerna bara skiter i en, berättar Janis.
Det är tydligt att studenterna måste organisera rejäla protestaktioner, strejker och ockupationer eller andra militanta aktioner tillsammans med lärare och andra för att få igenom sina krav – men då krävs också att någon driver frågan, något som tyvärr inte någon organistation eller grupp gör idag.
Nils Kaza
SST Stockholm
Österrike: Studenter och arbetare förenas i kamp
Protesterna började på morgonen, med ett gemensamt stormöte och demonstration av och med metallarbetare och studenter.
Metallarbetarna protesterar för högre löner – deras kollektivavtalsförhandlingar har brutit samman därför att arbetsgivarkraven var för mycket, till och med för den fackliga ledningen. En konferens för fackliga förtroendevalda har redan ägt rum och deras kamp kommer att fortsätta om förhandlingarna den 13 november inte ger resultat. Om så blir fallet, är det möjligt att det blir strejk.
Den fackliga ledningen har uppenbart knuffats vänsterut av studentprotesterna. De universitetsstuderande har redan skickat solidaritets hälsningar till arbetsplatsmöten och anslutit sig till arbetarprotesterna den 28 oktober – nu visade metallarbetarna i sin tur sin solidaritet med gårdagens gemensamma protest. Metallar- betarfacket GMTN har också besökt det ockuperade ”Audimax” och har stöttat genom att införskaffa mat. Den gemensamma protesten blev av mycket tack vare ett initiativ från Sozialistische Links Partei (SLP, CWI Österrike).
Metallarbetarna var emellertid inte de enda som visade sin solidaritet med studenterna. Klockan 9 på morgonen möttes skolelever för en protest för rätten till kostnadsfri utbildning. I Vorarlberg gick 250 skolelever ut på gatorna och i Wien 100. Samtidigt genomförde studenter en kortva rig ockupation av restaurangen på vetenskapsdepartementet.
På eftermiddagen påbörjades demonstrationer på olika universitet och sammanstrålade för ett avslutande massmöte.
Bland de åtminstone 20 000 demonstranterna fanns fackliga förtroendevalda som representerade personalen på Wiens universitet, dagispersonal, metallarbetare och skolelever. Representanter för både dagispersonal och metallarbetare kommenterade studentprotesterna och inbjöd i solidaritet dem till sina egna framtida protester.
Sammanlänkandet av de olika kamperna är definitivt ett nytt viktigt drag i situationen.
I Salzburg ägde en demonstration med 400 deltagare rum. I Graz gick 2 000 studenter ut på gatorna. I Inns bruck och Linz har studenter också börjat demonstrera.
Det pågår för närvarande ockupationer i Österrikes samtliga universitetsstäder.
Det som är signifikant med studentprotesterna är att de, i likhet med de dagisanställdas kamp, är en ”offen siv” kamp för tillräckliga anslag – trots krisen. Det är också för majoriteten av befolkningen uppenbart att protesterna är berättigade, då villkoren på universiteten är katastrofala och anställningsvillkoren för dagispersonalen har försämrats.
Sammanlänkande av studentkampen med arbetarkampen behöver förstärkas. Dagispersonalens aktionsdag den 21 november kommer att stödjas av studenter. Den 28 november kommer en demonstration mot den kapitalistiska krisen att genomföras.
Detta kommer att vara ett bra tillfälle att ytterligare ena kampen under ett klart antikapitalistiskt banér.
Laura Rafetseder
SLP (CWI Österrike)
Ockuperade universitet och 50 000 studenter ute på gatorna
Under torsdagen den 22 oktober ockuperade studenter på Wienuniversitetet sin huvudföreläsningssal, Auditorium Maximus. Några dagar senare hade ockupationerna spridit sig till andra österriki ska universitet och städer.
Den 28 oktober gick 50 000 studenter i Wien och 400 i Salzburg ut på gatorna i protestdemonstrationer mot resurs-, utrymmes- och ekonomisk brist, samt för en kostnadsfri utbildning. Deras huvudkrav är, för höjda ekonomiska anslag till universiteten istället för att ge pengar till bankerna, nej till terminsavgifter, nej till Bolognaprocessen (ett EU-direktiv som går i riktning mot ”marknadsanpassning” av utbildningen) och nej till ”knockout”-examinering.
Efter nio dagar av ockupation signalerade forskningsminister Hahn att regeringen ska anslå ytterligare 34 miljoner euro (350 miljoner kronor) till universiteten. Trots det faktum att dessa 34 miljoner euro inte kommer att lösa krisen på universiteten, är det ett tecken på att regeringen genom kamp kan tvingas till eftergifter.
Under förra årets valkampanjperiod avskaffades delvis terminsavgifterna på grund av de starka stämningarna emot dessa avgifter. De tillämpas dock fortfarande, för studerande icke-EU-medborgare och för studenter som studerar längre än ett visst antal läsår. Media och regeringen har försökt skylla den rådande krisen på det delvisa avskaffandet av terminsavgifterna, likaväl som på antalet tyska studenter som går på österrikiska universitet – vilket ignorerar det faktum att det är de otillräckliga ekonomiska anslagen som bär ansvaret.
Regeringens lösning består i ytterligare en attack på den kostnadsfria utbildningen. Det finns också en fara för att terminsavgifter återinförs. Terminsavgifter infördes år 2002, tillsam mans med kandidatexamenssystemet och ”delvis autonomi” för universiteten, åtgärder som möttes av arga protester från studenternas sida. Dessa protester misslyckades på grund av den studentfackliga lika väl som den fackliga ledningens roll. Rörelsen isolerades och förändringarnas konsekvenser blev inte uppenbara för mas- san av studenter, då.
Detta har förändrats sedan dess.
Det faktum att regeringen ger pengar till bankerna medan studenterna tvingas godta hårda villkor på universiteten är också något som provocerar fram en massa ilska. En av huvudparollerna på demonstrationer na var ”Pengar till utbildning – inte till banker och storföretag!”.
Protesterna äger rum under en tid då vreden över den sociala situationen växer bland arbetarna. Ett mått på stämningarna är att ÖGB (österrikiska LO) varit tvunget att öppet stödja studenternas protesterna. Många arbetare ser på protesterna med sympati, glada över att äntligen ”händer det något”. Detta skiljer sig från läget under tidigare studentprotester.
Kamprörelsen har dragit in ett nytt skikt ungdomar i aktiviteter. Ett av rörelsens intressanta särdrag är dess uttalade internationalism – på mötena svaras de regelbundna rapporterna om universitetsockupationer i andra länder av jubelrop.
Trots rörelsens positiva särdrag, är en svaghet att den är politiskt mindre radikal än tidigare rörelser. Medveten heten har ännu inte hunnit ikapp händelseutvecklingen.
Sozialistische LinksPartei (SLP – CWI Österrike) har från första början varit med i kampen.
Idén om en demonstration den 28 oktober fördes fram av CWI-medlemmar. SLP-aktivister har också spelat en avgörande roll i försöken att knyta ihop protesterna med annan kamp.
SLP har poängterat vikten av att rörelsen demokratiskt väljer kommittéer som organiserar protesterna och att ÖGB organiserar solidaritetsaktio ner.
Vi har lanserat idén om en nationell studentkonferens för diskussion om krav, paroller och nästkommande steg för att öka trycket på regeringen.
Det är det kapitalistiska systemet som bär ansvaret för krisen inom utbildningsväsendet.
Den måste övervinnas genom en socialistisk samhällsomvandling, så att de grundläggande behoven av en kostnadsfri och högkvalitativ utbildning kan tillgodoses.
Laura Rafetseder
SLP Österrike
Intervju med Irans Socialistiska Studenter
Återigen har de iranska massorna tagit vara på chansen att få protestera mot diktaturen. Framför allt de unga, som utgör 60 procent av befolkningen, tar varje tillfälle de får att ge sig ut på gatan. Sedan massrörelsen i sommar som samlade så många som tre miljoner i hårda strider med diktaturens beväpnade grenar polis och militär har kampen gått ned men nu återfötts.
Den 4 november genomfördes nya demonstrationer mot regimen. Demonstranterna ropade slagord som ”Khameni mördare” och ”Ned med diktaturen och ”Frige de politiska fångarna”.
När polisen attackerade svarade massorna: ”Var inte rädda, var inte rädda – vi står alla enade nu!”
Demonstrationer ägde rum i Teheran, där tiotusentals demonstrerade, i Shiraz, Isfahan, Tabrize och i an- dra städer.
Offensiv har träffat de socialistiska studenterna Anahita Hosseini och Parisa Nasrabadi som deltog i massrörelsen under sommaren innan de tvingades fly landet och som har kontakter med de kämpande inne i Iran.
– Främst var det unga som gick ut på gatorna, men de attackerades brutalt av polisen, säger Parisa, som nyligen varit i kontakt med kamrater inne i Iran.
– Även om protesterna den 4 november var mindre än de som anordnades direkt efter valet, markerade de ett viktigt nytt steg som visar att rörelsen lever. De som nu gick ut är de som verkligen är beredda att kämpa, säger Anahita.
– De som nu gick ut på gatorna var väl förberedda på vad de skulle möta. De var förberedda på polisens attacker och redo att slå tillbaka, säger hon.
– Under demonstrationerna rapporterade kamrater om att de hörde skottlossning. Demonstrationerna besköts flera gånger med tårgas och polisen gick våldsamt in med batonger och knivar. Många har skadats i demonstrationerna. Huruvida någon har dödats har vi inte fått rapporter om än, berättar Parisa och Anahita.
Parisa berättar att enbart till Teherans ökända Evinfängelse har över 400 förts efter demonstrationen den 4 november.
Samtidigt har avrättningarna ökat i antal sedan massrörelsen i sommar, många unga väntar på dödstraff genom hängning.
– I Iran avrättas unga nu offentligt för att skrämma aktivister till tystnad, berättar Anahita.
– Men den islamiska republikens bödlar har mördat i 30 år. Avrättningarna skrämmer inte befolkningen. Det som nu växer fram är en aktiv rörelse, det är inga enskilda missnöjesyttringar utan en rörelse, konstaterar Parisa.
Om den nuvarande situationen är de båda överens. Det viktiga är att ta varje chans att utmana regimen.
Protesterna fortsätter, framförallt bland de unga och på universiteten.
Mosavi har börjat backa, han har på så vis avslöjat sig.
Men de nya steg som har tagits innebär att rörelsen har börjat röra sig bort från de så kallade reformistiska ledarna och därmed blivit mer självständig.
Oljeearbetarna var i strejk förra månaden och mötte ett massivt stöd från allmänheten. De har inte fått betalt på fem månader och gick i strejk. Andra arbetare anslöt sig till deras kamp. Att befolkningen visat ett aktivt stöd till arbetarkampen är också nytt.
Som socialister ser de styrkan i arbetarklassen.
– Utan arbetarklassen kan rörelsen besegras, säger Parisa, som dock ser en ljusning i arbetarklassen radikalisering.
Anhita fyller i:
– Arbetarklassen radikalisering beror på dess levnadssituation, med obetalda löner och ökade matpriser.
Textilindustrin är bankrutt. Många arbetare har förlorat sina jobb. Detta har fött en ny organisering bland arbetslösa, som nu bildar kommittéer. Här finns också en potential för en framväxande proteströrelse.
Förtrycket mot kvinnorna har fött sin motreaktion i form modiga kämpar. Kvinnorna har stått i ledningen för rörelsen, väl medvetna om att de riskerar fängelse, våldtäkt, tortyr och död – men de har tröttnat på förtrycket, enligt Anahita..
– Arbetarna har inget att förlora. Medelklassen och överklassen, de har något att förlora. De kommer inte fortsätta hur länge som helst – men arbetarklassen har allt att vinna. De tvingas till flera jobb för att överleva. Många har inte fått sina löner utbetalda på månader, andra har inte fått lön på två år, säger Parisa..
– Det som kan fälla regimen är en generalstrejk, men problemet idag är att arbetarklassen inte har någon självständig organisering. De står under en otrolig press, möter fängelse och tortyr, blir misshandlade och mördade.
– Tiden är nu emellertid inne för att försöka upprätta en gemensam självständig arbetarorganisation för att utveckla kampen och rörelsen.
– När detta väl sker, att ett ärligt ledarskap från arbetarklassen kliver fram och en verklig organisation för arbetarklassen bildas, då kommer hela kvinno-, ungdoms- och arbetarrörelsen att på allvar kunna utmana regimen, avslutar Parisa och Anahita.
Kristofer Lundberg
Socialistiska Studenter demonstrerade med 500 i Göteborg
Det var en massiv demonstration som marscherade genom Göteborg på årsdagen av Kristallnatten.
Under parollen inga fler offer för rasism och nazism – försvara rätten till asyl, tågade över 500 personer. Demonstrationen organiserades av GNMR-Göteborgs nätverk mot rasism och Asylrörelsen.
Amer Mohammed Ali var kvällens konferencier. Första talare var Johannes Lundberg från Socialistiska Studenter.
- Kampen mot rasism och nazism måste kopplas samman med kampen mot högerpolitiken och kapitalismens kris, för jobb, bostad och kollektivavtal åt alla, sa Johannes.
För SAC talade Johannes Axner om mordet på Björn Söderberg.
Rebwar Hesen från irakiska flyktingars förbund kritiserade den statliga rasismen och massutvisningarna till Irak.
Linn Bensryd aktiv i Elevkampanjen talade för Ingrid Segerstedts antikapitalistiska skolförening.
- Vi måste ta kampen på våra skolor och arbetsplatser, sa Linn.
Sedan svämades Avenyn över av röda fanor och banderoller och talkörerna ekade ”inga gator, inga torg, åt nazister i Göteborg” och ”återinför rätten till asyl”, Socialistiska Studenter gick i Rättvisepartiet Socialisterna stora röda block ropandes ”kamp mot rasism och kapitalism, vägen framåt är socialism”.
- Nazisterna kommer inte att stoppas av hycklande högerpolitiker, utan måste bekämpas. När vi uppmärksammar nazisternas förintelse går det inte att blunda för den flyktingpolitk som idag sänder flyktingar till destination förintelse, politiker som inte är beredda att ge asyl åt apatiska barn är inte trovärdiga representanter för mänskliga rättigheter, konstaterade Kristofer.
Tofigh Mohammadi från iranska flyktingars riksorganisation gick emot Europas rasistiska flyktingmurar.
Socialistiska Studenter demonstrerade med 500 i Göteborg
Det var en massiv demonstration som marscherade genom Göteborg på årsdagen av Kristallnatten.
Under parollen inga fler offer för rasism och nazism – försvara rätten till asyl, tågade över 500 personer. Demonstrationen organiserades av GNMR-Göteborgs nätverk mot rasism och Asylrörelsen.
Amer Mohammed Ali var kvällens konferencier. Första talare var Johannes Lundberg från Socialistiska Studenter.
- Kampen mot rasism och nazism måste kopplas samman med kampen mot högerpolitiken och kapitalismens kris, för jobb, bostad och kollektivavtal åt alla, sa Johannes.
För SAC talade Johannes Axner om mordet på Björn Söderberg.
Rebwar Hesen från irakiska flyktingars förbund kritiserade den statliga rasismen och massutvisningarna till Irak.
Linn Bensryd aktiv i Elevkampanjen talade för Ingrid Segerstedts antikapitalistiska skolförening.
- Vi måste ta kampen på våra skolor och arbetsplatser, sa Linn.
Sedan svämades Avenyn över av röda fanor och banderoller och talkörerna ekade ”inga gator, inga torg, åt nazister i Göteborg” och ”återinför rätten till asyl”, Socialistiska Studenter gick i Rättvisepartiet Socialisterna stora röda block ropandes ”kamp mot rasism och kapitalism, vägen framåt är socialism”.
- Nazisterna kommer inte att stoppas av hycklande högerpolitiker, utan måste bekämpas. När vi uppmärksammar nazisternas förintelse går det inte att blunda för den flyktingpolitk som idag sänder flyktingar till destination förintelse, politiker som inte är beredda att ge asyl åt apatiska barn är inte trovärdiga representanter för mänskliga rättigheter, konstaterade Kristofer.
Tofigh Mohammadi från iranska flyktingars riksorganisation gick emot Europas rasistiska flyktingmurar.
För ett socialistiskt Iran
Intervju med iransk studentledare
Parisa Nasrabadi är medlem i Socialistiska Studenter i Iran. En av de rörelser som lett tusentals studenter i kamp och ger ut en underjordisk dagstidning ”Gatan”. Efter den stora massrörelse som skakat den islamiska regimen har hon fått fly landet i rädsla för sitt liv. Efter tre veckor i Sverige träffar Offensiv henne för en intervju.
– Efter presidentvalet möttes regimen av en massrörelse de inte räknat med. Det var en ilska som funnits i trettio år som kom upp till ytan. Den ”reformistiska” vingen av regimen som förlorat valet togs själva på sängen av motståndet som blossade upp. De hade nu ofrivilligt hamnat som symboler för en rörelse de inte kunde kontrollera.
Parisa berättar att de första att gå ut på gatorna var medelklassen, men hur protesterna snabbt växte till att inkludera alla skikt i samhället.
– Studenter, arbetare, kvinnor, sociala rörelser, hbt-rörelsen – Massrörelsen radikaliserades snabbt och handlade om mer än bara valfusket. Det var en rörelse mot hela regimen och dess diktatur, berättar hon.
– Mosavi och ”reformisterna” hamnade mitt i massrörelsen och hade inget annat val än att fortsätta. Men för oss som socialister har det varit viktigt att distansera oss från dem. De har inget alternativ, de är en annan del av regimen. De har inget svar på de frågor som arbetare, kvinnor, studenter och andra förtryckta står inför. De har ingen alternativ ekonomisk politik, förklarar Parisa.
– Nu har, som ett resultat av kampen, rörelsen insett att striden måste fortsätta och att Mosavi och andra ”reformister” inte har någon lösning, däremot används de som symboler mot regimen.
– Kampen i Iran idag befinner sig i en känslig punkt. Den måste ta nya steg för att gå framåt. Studenterna spelar idag en viktig roll för att radikalisera rörelsen. Studentrörelsen har en radikal tradition i Iran och är en del av ungdomsrörelsen som varit protesternas spjutspets för kvinnors och andra förtrycktas rättigheter. Majoriteten av befolkningen är under 30 år.
– Det är en farlig situation för alla men den är nödvändig. En viktig skillnad från tidigare är att folket tappat rädslan för regimen trots den brutala repressionen. En sak som är säker är att de kommer aldrig att kunna vrida tillbaka klockan till innan valet. Befolkningen har vaknat.
Parisa berättar självsäkert om vad hon ser som alternativet till den trettioåriga diktatur som hon växt upp under hela sitt liv.
– Framtidens förändring ligger i arbetarklassens självorganisering. Arbetare har deltagit i massrörelsen, men inte som en organiserad klass. Vi försöker knyta an arbetarklassen att ta större plats i rörelsen.
– Det har varit strejker och arbetarprotester. Men det har varit isolerade aktioner från olika arbetsplatser. Vad som behövs är en gemensam organisering.
Hon förklarar att det idag finns en stor skillnad från tidigare.
– Då arbetare i Iran framförallt har tillfälliga jobb har man tidigare inte vågat strejka. Nu står man inför en helt annan situation då man inte fått lön på flera månader och därför känner att man inte har mycket anat val.
Socialister är inte ensamma att förstå att arbetarklassen är de som har styrkan till att förändra samhället i grunden. Regimen själv vet det och däri ligger bakgrunden till den hårda repression som drabbat arbetare som tagit kamp. Idag saknar arbetare en egen klassorganisation, de har inget massparti och ingen fackförening därför har rörelsen inte avancerat mer.
Parisa menar att en av svagheterna i rörelsen är att arbetarklassen inte fullt ut deltagit som klass.
– Därför har vi studenter lagt ned mycket tid på att försöka knyta band mellan arbetarna och studenter. Arbetarna måste inte bara integreras i rörelsen de måste ställa sig i täten.
Hon är dock övertygad om att arbetarklassen inom en snar framtid kommer att kliva fram i massiv skala. Oljearbetarnas strejk har varit en radikaliserande faktor. I Iran idag sker det en strejk var femte dag.
Att arbetarklassen kommer ge sig in i kampen förklarar Parisa med att de nu inte bara drabbas av statens repression utan även resultatet av den ekonomiska krisen. Hon beskriver arbetarnas situation som fruktansvärd.
– Arbetare lever under omänskliga förhållanden. De möter fattigdom, har dåliga arbetsförhållanden, måste ha två till tre jobb och kanske ändå inte får ut sin lön. Marx ord har aldrig varit mer sant ”Arbetare har inget att förlora annat än sina bojor”.
Iranska regimen använder sig av propaganda mot västimperialismen för att slå ned på rörelsen. Men befolkningen genomskådar deras tomma fraser.
– Irans ekonomiska och politiska kris har lett till att skrämselpropagandan inte biter längre. Däremot har jag svårt att se hur USA skulle lyckas med en invasion. Det skulle inte vara lika lätt som när de gick in i Afghanistan och Irak.
– Det har inte samma förutsättningar. Sen har befolkningen sett vad de har betytt för folken i dessa länder. Dessutom är det mycket som är dubbelspel från både Iran och väst. De har ju handelsförbindelser med varandra men ingen av dem vill nämna det för sitt propagandakrig.
Parisa är övertygad om vad som kan lösa den desperation som det iranska folket befinner sig i.
– All kamp för demokrati är en kamp för socialism. Jag tror inte vi kan få demokrati genom de socialdemokratiska ledarna eller andra reformister. De har inget att erbjuda oss i vår kamp för frihet och social rättvisa.
Parisa ger sin bild på framtiden som går helt i linje med den ryske revolutionären Leo Trotskijs teori om den permanenta revolutionen.
– Irans framtid är viktig för hela Mellanöstern. Iran är en imperialistisk makt i regionen. De ger sitt stöd till islamiska grupper som Hizbollah och Hamas. Men Iran kommer att spela en viktigare roll för framtiden. Hela regionen skulle förändras om socialismen segrade i Iran. En seger för motståndet skulle snabbt sprida sig till andra länder i regionen. Mellanöstern kommer att förändras i grunden av händelseutvecklingen i Iran.
Parisa ser ett nytt Iran framför sig och en ny typ av organisering.
– Den gamla vänstern är splittrad och har begått stora misstag. Stalinistiska Tudeh ger idag sitt stöd till Mosavi dessutom ger de sitt stöd till Hizbollah och Hamas. De har helt bränt sig hos befolkningen. Andra grupper är sekteristiska och ställer sig på sidan om rörelsen, men de är helt isolerade, förklarar Parisa.
– Bland de unga förs diskussionerna på ett helt annat stadium. Socialistiska Studenter och de unga vi organiserar oss i rörelsen, vi är inte sekteristiska men inte heller opportunistiska. Vi lyfter fram socialismen men ger i dagsläget inte vårt stöd till något av de små partierna. Trotskistiska idéer har också blivit populära på universitetet och studiecirklar sker i hemlighet.
– Vi menar att vad som behövs är ett socialistiskt massparti, ett revolutionärt arbetarparti. Ett progressivt parti som är rotat i arbetarklassen, studentrörelsen, de sociala rörelserna. Detta kan bara växa fram av att socialister ger sig in i rörelsen och ger vägledning. Men i grund och botten handlar det om hur arbetarklassen agerar. Det finns idag stora förutsättningar för socialister att växa. Vi vill bygga en mäktig socialistisk rörelse för ett socialistiskt Iran länkad till kampen för socialism internationellt.
Intervju: Kristofer Lundberg
Studenter, dags för protestdag!
Regeringens satsning på studenterna är en skenåtgärd. Studiemedlet ska höjas med netto 350 kronor, varav endast 40 kronor är bidrag! Resten läggs på en studieskuld som en (förmodligen arbetslös) nyutexaminerad student sedan ska betala tillbaka.
Studenter brottas med växande studieskulder utan att kunna känna någon som helst trygghet i att få ett arbete efter avslutade studier, och att bli anställd inom det område man har kompetens för är en lyckträff. Trots att studier tar tid i anspråk som ofta motsvarar ett heltidsarbete, är det vanligt att man tvingas ta extrajobb för att få ekonomin att gå ihop. Men till följd av de kraftiga neddragningar och varsel som nu pågår är även detta en hotad inkomstkälla.
Den borgerliga regeringen gör som den brukar; tar fram morot och piska. Tal om att införa avgifter på universitet och högskolor för att förkorta studietiden (piskan), eller införa ekonomisk belöning för studenter som tar examen på kortast möjliga tid (moroten) utgör en reell hotbild.
Sveriges Förenade Studentkårer visar i en ny rapport på hur allvarligt läget är på bostadsfronten. I Lund tvingas studenter att tälta i och med den akuta brist som råder på studentbostäder. I Göteborg är kötiden för att få ett studentrum idag mellan ett och ett och ett halvt år. Sssb, Stockholms största studentbostadsförmedlare, har 45 000 studenter i kö just nu, men endast 1 250 lediga rum att förmedla.
Alternativen som kvarstår för hemlösa studenter är att slå sig fram på en dyr och kärv andra-tredje-fjärdehandsmarknad utan garantier, övernattningsturnera i sin bekantskapskrets eller bo kvar hemma (det vill säga om man inte läser på annan ort).
Den enskilda studentens oro för sin situation måste förbytas i ilska, handling och gemensam kamp. Vi ser flera exempel på hur studenter och anställda på universitet tar strid mot försämringarna. I Italien, Frankrike och på Irland har studenter, skolelever och lärare engagerat sig mot privatiseringar, nedskärningar och infö- rande av avgifter på universiteten.
Studenternas och arbetarnas kamp går hand i hand; för hyresrätterna, mot slakten på vård och skola, för jobben och arbetsrätten, mot all typ av diskriminering.
Sveriges Förenade Studentkårer borde utlysa en nationell protestdag redan i höst!
Frida Berget
studerande Södertörns Högskola och aktiv i Socialistiska Studenter
Socialistiska studenter kämpar för ▼
- Bostadsgaranti för studenter. Studentbostäder med rimliga hyror.
- Avgiftsfri utbildning på universitet och högskolor.
- Högre utbildning ska vara tillgänglig för alla. Satsa på kom-vux och alternativa vägar till högskolan. Mot borgarnas skolelitism och privatiseringar.
- Ta kamp för jobben! Återanställ personal inom all offentlig verksamhet.
- Studielön istället för studielån!
Boden: Allianslobby för fler friskolor
Utan något som helst långsiktigt tänkande vill den borgerliga alliansen, som i Boden även bestått av V och MP, lägga ner ytterligare en skola för att tömma centrum på kommunala skolor.
Barn- och utbildningsnämndens ordförande Rigmor Åström (M) och förvaltningschefen menar att minskat antal elever och ökat antal friskolor skulle vara anledningen till ytterligare kommunala nedläggningar, men beslutar utan att blinka om ökat antal platser i friskolor och välkomnar öppnandet av nya friskolor varje år.
RS kräver att skolslakten stoppas, att beslut om nedläggningar av skolor rivs upp. Samt inga större klasser, fler pedagoger och ökat antal elevvårdande personal.
Det behövs en gemensam kamp av föräldrar, skolpersonal och fackförbund mot kapitalismens privatiseringspolitik. Pengar ska gå till välfärd, inte till bonusar och banker – vi vägrar att betala för krisen.
Raymond Ohlson
Lärarstudent - SST Boden
Ökat antal studenter – och minskat antal jobb
Paralleller kan dras till den ekonomiska krisen i början av 90-talet, då 300 000 jobb för ungdomar försvann. För många blev studier ett sätt att fly arbetslösheten. Under loppet av några år fördubblades antalet studieplatser från 190 000 till närmare 400 000. Detta var också ett sätt för makthavarna att gömma en del av den rådande massarbetslösheten i statistiken.
– Faktum är dock att nyutexaminerade studenter är en av de grupper som har svårast att få jobb, säger Marie Bergqvist, bibliotekariestuderande och medlem i Socialistiska Studenter.
– En undersökning som gjordes 2005 visar att 1 av 4 fortfarande är utan arbete ett år efter avslutade studier. Och av dem som får jobb är det endast 1 av 3 som får anställning inom sitt utbildningsområde.
Efter att undersökningen gjordes kom en period då högkonjunkturen ledde till att det blev lättare för vissa att hitta ett jobb. I och med den ekonomiska krisen ser läget återigen mörkt ut. Mörkare än på länge. Exempelvis kastar nedskärningar inom kommun och landsting långa skuggor över anställningsmöjligheterna för nyutexaminerade sjuksköterskor och lärare de närmaste åren.
– Västerbottens läns landsting har anställningstopp och planerar att skära ned med 300 miljoner de närmsta 2-3 åren, säger Marie Bergqvist. I Västernorrland är läget ännu dystrare – 500 tjänster hotas på Sundsvalls sjukhus och en tredjedel av personalen på Örnsköldsviks sjukhus ska bort.
Den kraftiga ökningen av studerande bidrar dessutom till att dränka en redan hopplöst översvämmad bostadsmarknad. Studentkåren i Lund har gått så långt att man uppmanar studenter att inte söka sig till Lund på grund av bostadsbristen. Dessutom är hyrorna ofta för dyra, en starkt bidragande faktor till att många studenter tvingas slita med extrajobb för att klara sin ansträngda ekonomi.
Socialistiska Studenter står för studielön och allas rätt till bostad och gratis utbildning. Alla – även de som kommer från hem utan studietradition – ska ha rätt till att studera. Men studier ska inte vara något man tvingas till i brist på ett riktigt jobb.
– Alla som påbörjar en utbildning ska också ha rätt till arbete efter examen, säger Davis Kaza, tidigare ledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Umeå Studentkårs fullmäktige. Detta skulle förstärka kopplingen mellan arbetsliv och utbildningens innehåll.
– Det skulle dessutom bidra ytterligare till att minska den sociala snedrekryteringen, fortsätter Davis Kaza. Dåliga lånevillkor och osäkerhet om framtida arbete är två skäl till varför fler barn till högre tjänstemän söker sig till högskolan än barn från arbetarhem.
Men detta omöjliggörs av det rådande kapitalistiska systemet. Under högkonjunkturen gjorde hårdare vinstkrav att många arbetsplatser genomförde nedskärningar som bl a lett till att man inte kunnat ta emot praktikanter eller att praktiken blivit undermålig.
– Nu gör den ekonomiska krisen att nedskärningar och personalindragningar ökar ytterligare, säger Davis Kaza. Samtidigt har de svenska storföretagen och bankerna fortsatt ge miljardbelopp i aktieutdelningar.
Ska alla garanteras arbete efter utbildning måste det ske en omfördelning av de ekonomiska resurserna i samhället. Storföretag och banker måste tas över av samhället under demokratisk kontroll. Detta skulle möjliggöra satsningar på höjd kvalité i grundutbildningen.
Men även en upprustning av den offentliga sektorn och industrin, vilket är en förutsättning för att kunna garantera arbete efter studierna.
Robert Jansson
Rösta på ArbetarInitiativet i EU-valet 7 juni
Socialistiska Studenter uppmanar en röst på ArbetarInitiativet i EU-valet den 7e juni
ArbetarInitiativet är det enda riktiga vänsteralternativ som ställer upp i valet och listan utgörs av oberoende fackliga aktivister tillsammans med medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna och Socialistiska Partiet. Läs mer på www.arbetarinitiativet.se, nedan finner ni Arbetarinitiativets valplatform.
ArbetarInitiativet
Antikapitalistiskt EU-motstånd för jobb, välfärd och klimatet
Nu är det nog! Någon måste våga säga sanningen. Kapitalismen som nyss framställdes som oövervinnerlig och firade triumfer i alla etablerade politiska läger störtar samhället i fördärvet.
När vår jords samlade krafter borde ansträngas för att möta klimathot och världsfattigdom kollapsar det system som byggts på det rika fåtalets vinstjakt. Massarbetslöshet, sociala nedskärningar och rädsla för framtiden drabbar alltfler. I världspolitiken ökar riskerna för stormaktskonflikter och krig om energi och knappa resurser. Här hemma varslas tiotusentals arbetare, vård och omsorg skärs ned, skolan sparas sönder, pensionärer blir fattigare.
Det politiska etablissemang som nyss hyllade eller anpassade sig till den så kallade kvartalskapitalismens dagordning står handfallet. Den borgerliga alliansregeringen pumpar miljarder skattekronor till bankkapitalet och låter arbetarna i produktionen ta smällen. “Oppositionen” i riksdagen saknar alternativ och lovar hålla fast vid budgetdisciplin och utgiftstak.
Men dagens kapitalistiska kris är ingen liten svacka som snart är förbi. Det handlar om en djup systemkris som bara kan jämföras med depressionen på 1930-talet.
Den kan inte lösas genom ännu mer av det som ledde fram till kraschen; att göda finanskapitalet på samhällets och löntagarnas bekostnad.
Runt om i Europa – från Grekland till Island, från Frankrike till Lettland – växer motståndet mot försöken att vältra över finanskrisens kostnader på arbetarna och låginkomsttagarna. Men också medvetenheten hos alltfler om att finanssystemet och kapitalismen står i vägen för rimliga mänskliga lösningar. I Sverige har vi hittills bara sett begränsad kamp - sopstrejk, lärardemonstrationer, vårdprotester. Fackföreningsledningarna har än så länge inte organiserat någon som helst kamp för jobben. Passiviteten ökar risken för rasism och rasistiska partier.
Inför årets val till Europaparlamentet samlas därför en opposition underifrån på europeisk nivå för att sprida budskapet att kapitalismen måste bort för att jobben, välfärden och klimatet ska kunna räddas. Som en del av denna europeiska antikapitalistiska budkavle, med det franska Nya Antikapitalistiska Partiet (NPA) som en viktig inspirationskälla, har vi beslutat att föra fram en svensk antikapitalistisk kandidatur i årets EU-val. Vi vill med denna kandidatur sprida det växande europeiska motståndet och understryka behovet av nya kämpande arbetarpartier. Vi vill lyfta fram både behovet och möjligheten av att bryta kapitalismens förödande grepp och sätta, som det en gång hette, folkets väl före storfinansens.
KAMP FÖR JOBBEN – STOPPA VARSLEN – ALLA KVAR I PRODUKTIONEN! - KLIMATOMSTÄLLNING
- Uppsägningar och nedskärningar måste omedelbart stoppas. Staten ska garantera jobben under omställning till samhällsnyttig och hållbar produktion. Istället för uppsägningar, dela på jobben genom arbetstidsförkortning utan lönesänkning.
- Facklig vetorätt mot avsked och kontroll över bolagsvinster och företagsledning. Stopp för bonusar, fantasilöner och aktieutdelningar.
- Förstatliga Volvo och SAAB under demokratisk löntagarkontroll - för omställning av fordonsindustrin till klimatanpassade alternativ.
- En krisplan för demokratisk och snabb klimatomställning av hela transportsektorn med koldioxidfria fordon, kraftigt utbyggt järnvägsnät och höghastighetståg. Utbyggd och fri kollektivtrafik.
UTVECKLA DEN GEMENSAMMA VÄLFÄRDEN – STOPP FÖR NEDSKÄRNINGAR OCH PRIVATISERINGAR!
- Bryt den ekonomiska politikens tvångströja; massiva statliga och kommunala satsningar på offentliga arbeten inom vård, skola, omsorg, kollektivtrafik, fritid och kultur. 200 000 jobb behövs!
- Återta privatiserade verksamheter i offentlig regi, satsa på skolan, högskolan och vuxenutbildningen – nej till högerns elitskolor och religiösa privatskolor .
- Stoppa privatiseringen av sjukhus, vårdcentraler och ojämlika ”vårdval” – för en rättvis och offentlig vård, de mest behövande först!
- Renovera miljonprogrammets bostäder på hyresgästernas villkor, energi- och klimatanpassa, stopp för utförsäljning av allmännyttan, återinför bostadsstödet, nej till alla former av marknadshyror, bygg billiga hyreslägenheter för unga.
- Klimatomställ trafikpolitik och stadsplanering. Energisektorn under samhällskontroll för förnyelsebara, rena energikällor och hushållning istället för kärnkraft.
OMFÖRDELA ÖVERFLÖDET – NEJ TILL FATTIGDOM – MÄNSKLIGA LIVSVILLKOR FÖR ALLA
- Återställ a-kassan och sjukförsäkringen till 90 procent, höj taket och sänk avgifterna. Bort med karensdagar.
- Stoppa jakten på sjuka och arbetslösa – rätt till sjukskrivning, förtidspension och delpension för dem som slitits ut.
- Kamp för höjda kvinnolöner och lägsta löner – ingen med heltidsarbete ska tjäna mindre än 18 000 kr i månaden. Höj socialbidragen.
- Dra tillbaka sänkningen av pensionerna, riv upp ”pensionsreformen” och återskapa ett solidariskt system. Tryggad ålderdom ska inte göras till spekulationskapital på börsen.
- Förstatliga banksystemet, inte skulderna – demokratisk planering av resurserna för samhällsnytta och klimatomställning.
- Solidariskt skattesystem för att dela på bördorna – skatt efter bärkraft. Återställ förmögenhetsskatten. De rika måste betala sin egen kris!
FÖRSVAR AV ARBETSRÄTT - MOT RASISM OCH DISKRIMINERING
- Försvara de fackliga rättigheterna – bekämpa Vaxholmsdomen, slå vakt om kollektivavtalen, inga kompromisser om strejkrätten.
- Bekämpa växande ojämlikhet, arbetarförakt, kvinnoförtryck, homofobi och rasism.
- Stopp för chefsbonusar, fallskärmar och elitisering, minska löneklyftorna. Samma löne-, sjuk- och pensionsvillkor för politiker som för väljarna.
- Lika lön oavsett kön. Stoppa våldet mot kvinnor. Öka stödet till kvinnojourerna.
- Kamp mot diskriminering - för hbt-satsningar och ökad tillgänglighet för funktionshindrade.
- Återinför asylrätten, stoppa jakten på papperslösa invandrare – rätt till sjukvård, skola och avtalsenliga löner – och ett liv utan rädsla för utvisning.
- Stoppa rasismen och rasistpartier i EU-valet.
- Utvidga demokratin – nej till FRA-lag och övervakningssamhälle. Ungdomar behöver frihet och framtidstro – inte mer överhetskontroll
NEJ TILL EU - INTERNATIONELL SOLIDARITET FÖR FRED OCH KLIMATKAMP
- Nej till Lissabonfördraget och kapitalets EU/EMU. Inget svenskt deltagande i EU:s armé och NATO:s militärallians. Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan.
- Solidaritet med Gaza – för ett fritt Palestina. Åtala Israels krigsförbrytare.
- Mot imperialism, fundamentalism, islamofobi och antisemitism – för mänskliga rättigheter och internationell solidaritet mellan alla världens förtryckta.
- Vi har bara en jord! Militarismens miljarder till global klimatkamp och livsmedelsproduktion mot världsfattigdomen.
EN ANNAN VÄRLD ÄR MÖJLIG – FÖR ETT NYTT ARBETARPARTI
- Återupprätta arbetarrörelsens demokratiskt socialistiska ideal och motstånd mot kapitalismen i samverkan med den nya europeiska antikapitalistiska rörelsen.
- För demokratiska och kämpande fackföreningar i medlemmarnas händer. Medlemsomröstning om avtalen. Fackliga företrädare ska inte ha högre löner än dem de företräder.
- För ett nytt kämpande arbetarparti – kvinnor och män, unga och äldre, svensk- och utlandsfödda – i en ny global rörelse mot massarbetslöshet, fattigdom och klimatkris. En annan värld är möjlig. Men då krävs masskamp för att avskaffa kapitalismens rovdrift.
Mot kapitalets EU - för ett demokratiskt och socialistiskt Europa
Stäng ner porrklubb Privé!
"Stäng ner porrkubb Privé!" Det var budskapet från Elevkampanjens och Socialistiska Studenters blockad den 25 februari.
Club Privé i Stockholm är en porr-klubb som funnits i flera år. Under det senaste året, har det gjorts extra mycket reklam för klubben. Med hjälp av bilar som åkt runt i stan med stora bildskärmar och mängder av flygblad med fruktansvärda bilder som kastats ut på gatorna.
Detta protesterade Elevkampanjen och Socialistiska Studenter mot den 25 februari och det ropades ut slagord som: "Kvinnors kroppar är ingen vara - det borde inga kroppar vara!", "Vad ska vi göra? - Krossa sexismen!" och "Porrklubb Privé - ni är passé!".
Men det var inte enbart Club Privé vi protesterade mot, utan hela samhällets sjuka syn på kvinnor och deras kroppar.
Varje år transporteras fyra miljoner människor mellan och inom länder med syfte att utnyttjas sexuellt.
I Sverige räknar man med omkring 600 "Lilja 4-ever"-fall varje år där kvinnor och barn utnyttjas i människohandel, s k trafficking.
Ett flertal personer från Elevkampanjen höll tal om hur kvinnoförtrycket ser ut i dagens samhälle och vad vi måste göra för att bekämpa det.
I flygbladet som vi delade ut förklarade vi att det är kapitalismen som är roten till sexismen.
"Över hela världen tjänar män pengar på kvinnors kroppar. Porren är ingen obscen avvikelse på skumma bakgator, den är en integrerad del av den moderna ekonomin.
Den globala sexindustrin omsätter mer pengar än världens samlade militärbudgetar. Sexklubbarna är den lilla biten av sexindustrin som syns, den mer eller mindre legala.
Det krävs kamp för att slå tillbaka kvinnoförtrycket!
Kapitalismens vinstjakt och kriser är roten till kvinnoförtrycket och måste därför avskaffas."
Innan vi lämnade Club Privé avslutade vi med att säga: "Ni kommer att få se oss här igen och då med alla grannar också. Vi tänker inte ge oss förrän Privé har lagt ner".
Elsa Stigmar (Stockholm)
6000 demonstrerade i Malmö mot Israel
Runt 6000 personer deltog på lördagen i demonstrationen mot Davis Cup-matchen mot Israel i Malmö. Oroligheter utbröt, men det stora flertalet av demonstranterna deltog aktivt för att bua ut och agera mot de våldsverkande demonstranterna.
Flera tal hölls till en början på samlingspunkten på Stortorget däribland Lars Ohly, Per Gahrton och Dror Feiler. En och en halv timme efter samlingen, vid 12.30, började marschen mot arenaområdet med talkörer som "jalla, jalla, muren ska falla" och "nummer ett bland terrorister, Israels försvarsminister".
Väl vid slutpunkten sprang runt 200 personer i det svarta blocket ur demonstrationståget och attackerade bepansrade polisbussar med stenblock, fyrverkeripjäser, sparkar och slag. Flera demonstranter försökte att ingripa mot de som genomförde attacken men blev själva attackerade med slag och sparkar. Den överväldigande fredliga majoriteten av demonstranterna som stod framför scenen riskerade att bli måltavla för polisattacker när huliganerna sprang in i demonstrationen igen. Detta orsakade kaos, men med snabbt och beslutsamt handlande ingrep RS:are och andra för att blockera vägen för polisens anstormning. Demonstranter som tillsammans med arrangörernas funktionärer fortsatte att under en dryg timme hålla ställningarna blev måltavlor för hemmagjorda bomber som militanta autonoma kastade mot polisen.
Media rapporterar om nervositeten hos en polis som hoppade ur piketbussen och drog sitt tjänstevapen mot aktivisterna.
Under dagen rapporteras om 91 omhändertagna och 9 gripna, men antalet gripanden kan öka under kvällen och de närmaste dagarna. Källor anger att polisen vid flera platser i Malmö ringat in och omhändertagit helt oskyldiga demonstranter.
Ett gäng höll även denna dag en pro-israelisk demonstration några hundra meter bort på Gustav Adolfs torg, vilket enbart kan uppfattas som ett försök att provocera.
Massmedias rapportering av demonstrationen infriade helt förväntningarna - man rapporterade enbart om kaos och kravaller och ytterst lite om den massiva demonstrationen. Ingenting nämns i några medier om att fredliga demonstranter ingrep mot huliganer. Sydsvenskan vänder och vrider på resonemanget i ett försök att misskreditera demonstrationen med följande meningar: "Men de få som dök upp, runt 6000 personer totalt, var desto mer våldsamma - i alla fall en liten grupp av dem."
Förringandet av proteströrelsen har fortsatt från både politiker och borgerlig media. Efter att det samlats några demonstranter utanför arenan även på fredagen för att protestera mot den inledande matchen rapportera TV 4 följande: "Den väntade protestaktionen vid Davis Cup-matchen i Baltiska hallen i Malmö har uteblivit och bara en liten grupp demonstranter finns utanför spelarenan". TV 4 försöker här att blåsa upp riskerna för kravaller och oroligheter både gällande fredagens protest samt lördagens stora demonstration.
Jan Björklund (Fp) fortsätter högerpolitikernas attacker med ihåliga argument mot alla som uttalat stöd för proteströrelsen och försöker framställa de israeliska spelarna som offer. Björklund har hittills inte nämnt ett ord om att det palestinska folket fallit offer för Israels armé.
Polisen och massmedia har spelat en betydande roll i att skrämma bort demonstranter genom skrämselpropagandan inför demonstrationen. Man har samtidigt lockat opolitiska bråkmakare och våldsverkare att delta.
- För oss spelar det ingen roll om aktivisterna kommer från Sverige eller något annat land, vi är beredda, säger polisens informationsansvarige, Charley Nilsson till DN, vilket enbart kan uppfattas som att han dels vill skrämmas med farliga demonstranter som "inte kommer från Sverige", dels vill provocera demonstranterna.
Flera av polisens talespersoner berömde i efterhand arrangörernas vakter för att man lyckats att något lugna de våldsamma demonstranterna och förhindra fler konfrontationer mellan demonstranter och polis. Detta kan tillskrivas många av demonstranterna, däribland RS:s medlemmar, som höll fast vid att demonstrationen var en protest mot Israels krig, inte ett tillfälle att orsaka onödiga bråk. Med hjälp av en fysisk blockad med armkrokskedjor lyckades man hålla isär huliganerna från polisen. Flera bomber kastades även då, men denna gång behöll polisen trots allt lugnet.
Den våldverkande delen av den autonoma rörelsen denna dag måste starkt kritiseras, det var uppenbart att demonstrationens arrangörer och de flesta deltagare var kritiska till deras agerande.
- Vi stoppar inga krig i Mellanöstern genom att starta krig här, sa en av de fredliga demonstranterna, riktat mot de våldsamma demonstranterna.
En del av våldsverkarna var förortsungdomar. Att de uttryckte sitt hat mot polisen i from av fysiska attacker kan till stor del tillskrivas den rasism som frodas inom poliskåren och som polisledning och politiker, trots de rasistiska attackerna i det skandalösa videoklippet, vägrat att agera emot.
Flera media påstod i veckan att nazister skulle delta i demonstrationen. Detta rykte var ytterligare ett sätt stämpla demonstrationen. Men inga nazister syntes till i Malmö idag.
Ammar Khorshed
SST Malmö
500 demonstrera för asylrätten i Göteborg
Tofigh Mohammedi (Iranska flyktingars riksorganisation) uttryckte demonstranternas ilska: ”Tvångsdeporteringen av 50 asylsökande från Kållered visar tydligt hur långt [regeringen] är beredd att gå. Det är orättvist, omänskligt och vansinnigt. Avvisningarna måste stoppas omedelbart!”
Patricia Degerman för Elevkampanjen påpekade att en gemensam kamp behövs för att försvara asylrätten: ”när någon i ens närhet hotas av utvisning måste eleverna på skolan och föräldrarna ta kamp för dessa barn och ungdomar och ställa krav på att asylrätten återinförs.”
Med förre veckans rasistiska utspel från Tobias Billström i bakgrunden varnade Johannes Lundberg (rs) att: ”moderaterna vill vända bort blickarna från den ekonomiska krisen och rikta fokus till flyktingar som om de skulle vara dagens problem… Genom detta utspel legitimerar moderaterna rasismen i samhället och ger vatten på sverigedemokraternas kvarn.”
Sverigedemokraterna får inte bli ett missnöjesparti, regeringen får inte lägga rasism på agendan för att överskugga det verkliga problemet – deras högerpolitik. Och det är därför Asylrörelsen kommer att trappa upp kampanjen för en human och rättvis flyktingpolitik under våren.
John Tumpane
SSTs tal från Asylrätts demonstration 090226
I Sverige har vi en flyktingpolitik som visar en total brist på respekt för mänskliga rättigheter. Staten utvisar kvinnor till länder som Sudan där könsstympning sker, HBT människor till länder som Iran där misstänkte homosexuella avrättas, och – som vi såg för två veckor sedan – 50 kurder till Bagdad, en av världens minst trygga städer och inte ett ställe där kurder välkomnas. Migrationsverket vågar inte skicka sin egen personal dit, så pass farligt är det, men det är andra regler för icke-svenskar förstås, deras liv är mindre värda enligt migrationsverket.
De påstår att homosexuella i Iran kan gömma sin läggning, att kvinnorna kan ta hand om sig själva i Sudan. Tänk om man sa detta till en svensk i Sverige, du får skylla dig själv för att du blir diskriminerad/utsatt – Vem skulle stå för det!
Gång på gång bekräftas regeringens åsikt att mänskliga rättigheter gäller endast för svenskar. Och det ser vi återigen i moderaternas nya förslag att kunna dra tillbaka medborgarskap, för att skaffa en andraklass medborgare som inte har samma rättigheter som infödda svenskar. Det kallas för apartheid och det uppfanns i Sydafrika.
Och så ser vi tydligt att Moderaterna försöker låna sverigedemokraternas politik för att vända bort blicken från den ekonomiska krisen, att de försöker sätta skulden på flyktingar när det är politikerna som har gjort fel. Men det är samma regering som ger sitt stöd till arbetskraftsinvandring i form av lönedumpning som missgynnar invandrare såväl svenskar. Och samitdigt som Sverige tackar ja till slavarbetare från Östeuropa så massavisar vi människor till Iran, Irak, Afghanistan, Sudan,m.fl. där krig pågår, där folk blir utsatta för attentator dagligen. Folk som går miste om sitt liv om vi inte hjälper dem, de som är mest i behov av det. Var ligger mänskligheten i det, frågar jag?
Asylfrågan är så pass mycket viktigare än politikiska spel, det handlar om människors liv. Politikerna ser bara namn på papper och vill inte se människorna, de bryr sig inte helt enkelt. Hur många av dem har någonsin varit på flyktingförvaret i Kållered där vi var för 2 veckor sen och vittnat en utvisnings terror? Hur många av de vet hur det är att leva under ständigt hot från staten, att tvingas fly från sitt hemland för att sedan tvingas gömma sig i ett annat hotfullt land – Sverige.
Vi samlas här idag för att kräva en flyktingpolitik som är rättvis, som är human, som respektera ALLAS mänskliga rättigheter.
Asylrätten får inte vara ett politiskt vapen utan det är en grundläggande rättighet.
Jalla, jalla, asylrätt åt alla!!
