Studenter, dags för protestdag!
Regeringens satsning på studenterna är en skenåtgärd. Studiemedlet ska höjas med netto 350 kronor, varav endast 40 kronor är bidrag! Resten läggs på en studieskuld som en (förmodligen arbetslös) nyutexaminerad student sedan ska betala tillbaka.
Studenter brottas med växande studieskulder utan att kunna känna någon som helst trygghet i att få ett arbete efter avslutade studier, och att bli anställd inom det område man har kompetens för är en lyckträff. Trots att studier tar tid i anspråk som ofta motsvarar ett heltidsarbete, är det vanligt att man tvingas ta extrajobb för att få ekonomin att gå ihop. Men till följd av de kraftiga neddragningar och varsel som nu pågår är även detta en hotad inkomstkälla.
Den borgerliga regeringen gör som den brukar; tar fram morot och piska. Tal om att införa avgifter på universitet och högskolor för att förkorta studietiden (piskan), eller införa ekonomisk belöning för studenter som tar examen på kortast möjliga tid (moroten) utgör en reell hotbild.
Sveriges Förenade Studentkårer visar i en ny rapport på hur allvarligt läget är på bostadsfronten. I Lund tvingas studenter att tälta i och med den akuta brist som råder på studentbostäder. I Göteborg är kötiden för att få ett studentrum idag mellan ett och ett och ett halvt år. Sssb, Stockholms största studentbostadsförmedlare, har 45 000 studenter i kö just nu, men endast 1 250 lediga rum att förmedla.
Alternativen som kvarstår för hemlösa studenter är att slå sig fram på en dyr och kärv andra-tredje-fjärdehandsmarknad utan garantier, övernattningsturnera i sin bekantskapskrets eller bo kvar hemma (det vill säga om man inte läser på annan ort).
Den enskilda studentens oro för sin situation måste förbytas i ilska, handling och gemensam kamp. Vi ser flera exempel på hur studenter och anställda på universitet tar strid mot försämringarna. I Italien, Frankrike och på Irland har studenter, skolelever och lärare engagerat sig mot privatiseringar, nedskärningar och infö- rande av avgifter på universiteten.
Studenternas och arbetarnas kamp går hand i hand; för hyresrätterna, mot slakten på vård och skola, för jobben och arbetsrätten, mot all typ av diskriminering.
Sveriges Förenade Studentkårer borde utlysa en nationell protestdag redan i höst!
Frida Berget
studerande Södertörns Högskola och aktiv i Socialistiska Studenter
Socialistiska studenter kämpar för ▼
- Bostadsgaranti för studenter. Studentbostäder med rimliga hyror.
- Avgiftsfri utbildning på universitet och högskolor.
- Högre utbildning ska vara tillgänglig för alla. Satsa på kom-vux och alternativa vägar till högskolan. Mot borgarnas skolelitism och privatiseringar.
- Ta kamp för jobben! Återanställ personal inom all offentlig verksamhet.
- Studielön istället för studielån!
Boden: Allianslobby för fler friskolor
Utan något som helst långsiktigt tänkande vill den borgerliga alliansen, som i Boden även bestått av V och MP, lägga ner ytterligare en skola för att tömma centrum på kommunala skolor.
Barn- och utbildningsnämndens ordförande Rigmor Åström (M) och förvaltningschefen menar att minskat antal elever och ökat antal friskolor skulle vara anledningen till ytterligare kommunala nedläggningar, men beslutar utan att blinka om ökat antal platser i friskolor och välkomnar öppnandet av nya friskolor varje år.
RS kräver att skolslakten stoppas, att beslut om nedläggningar av skolor rivs upp. Samt inga större klasser, fler pedagoger och ökat antal elevvårdande personal.
Det behövs en gemensam kamp av föräldrar, skolpersonal och fackförbund mot kapitalismens privatiseringspolitik. Pengar ska gå till välfärd, inte till bonusar och banker – vi vägrar att betala för krisen.
Raymond Ohlson
Lärarstudent - SST Boden
Universitetsavgifter på väg
Socialistiska studenter föreslår att om regeringen verkligen vill korta ner på studietiden så borde de höja studiemedlen omgående och sänka hyrorna på studentbostäderna så att man inte behöver skjuta upp sina studier för att man är tvungen att jobba för att överleva och plugga samtidigt
GP artikel
DN artikel
John Tumpane, SST Göteborg
Student och elevstrejk i Tyskland
Detta var den mest omfattande elevstrejken i Tysklands historia.
Några exempel från städerna: I Braunschweig demonstrerade 10 500 elever, i Hannover 8 500, i Berlin 8 000, i Stuttgart 8 000, i Bremen 7 000, i Hamburg 6 000, i Rostock 5 000, i Kiel 4 500, i Oldenburg 4 000, i Bremerhaven 4 000, i Kassel 3 000, i Göttingen 2 500, i Köln 2 000, i München 2 000, i Gifhorn 1 500 och i Aachen 1 000 elever.
I Oldenburg ockuperade eleverna en skola och organiserade egna lektioner. I Erfurt ockuperades utbildningsnämnden av eleverna.
I Hannover belägrades delstatsparlamentet Landtag i flera timmar. I Berlin ockuperades huvudbyggnaden av Humboldtuniversitetet.
Student och Elevtrejken riktade sig bland annat mot det tredelade skolsystem som sållar ut eleverna redan vid tio års ålder. Långt ifrån alla har möjlighet att gå på gymnasiet. Tyskland har enligt OECD de mest ojämlika villkoren bland industriländerna när det gäller möjligheten att studera vidare.
Barn från arbetarhushåll, särskilt med invandrarbakgrund, har det avsevärt svårare att komma in på gymnasiet och ännu svårare att få en plats på högskolan.
Sedan förra året har stressen bland gymnasieelever ökat eftersom gymnasietiden förkortades från 13 till 12 år (i Tyskland finns det inte någon förskoleklass, elever går direkt till årskurs ett).
Detta innebär att samma ämnen ska pluggas in under kortare tid. En elev från Hamburg berättar i teveprogrammet "Tagesschau" att hon har 40 skoltimmar i veckan plus en massa läxor.
Samtidigt har skolan inte fått mer resurser. Mellan 30 och 40 elever i varje klass är vanligt förekommande.
Skolbyggnaderna är slitna och skolböckerna gamla, men kostar ändå mellan 80 och 100 euro (800-1 000 kronor) per år. En elev visade i teve att i hennes kartbok finns det östtyska DDR kvar, som försvann som egen stat för snart 20 år sedan.
Ett av strejkens krav är att 100 000 fler lärare skulle anställas. I många städer stöddes elevstrejken av lärarfacket.
Det var framförallt rektorerna som tog till repressalier mot eleverna. Exempelvis hotades de som deltog i strejken med kvarsittning. Det hände i Rostock och i Kassel att eleverna i vissa skolor blev inlåsta och i en del skolor i München hade skolledningen medvetet lagt prov på strejkdagen.
I flera städer skickades brev ut till föräldrarna för att de skulle stoppa eleverna, med hänvisningar bland annat till att SAV (Sozialistische Alter-native, RS:s tyska systerparti) var organisatör.
Redan i våras genomfördes elevstrejker i flera tyska städer. Det var efter dessa strejker som bland annat SAV-medlemmar reste förslaget om en rikskonferens för att förbereda en elevstrejk i hela Tyskland.
Die Linkes (Vänstern) ungdomsorganisation kom också att stödja elevkampen. Men att elevstrejken blev en sådan framgång beror på den höga graden av självorganisering av eleverna.
I många skolor bildades aktionskommittéer som organiserade demonstrationerna.
Den tyska regeringen har varit beredda att stödja bankerna med hundratals miljarder euro, men vill inte satsa några nya pengar på utbildningen.
Denna uppenbara motsats påpekades av SAV:s talare vid demonstrationerna.
SAV:s budskap var att kampen för en bättre skola hänger samman med kampen för ett socialistiskt samhälle.
Katja Raetz
SST Haninge
Luleå: Protest mot nedskärningar
Flygblad delades ut till dem som gick in, och protestlistor med drygt 1500 namn lämnades över till kommunalrådet Karl Petersen.
Socialdemokraterna hävdar att elevminskningen är orsaken till nedskärningarna, men besparingarna är större än det minskade elevantalet. Det förklarar inte heller varför man skär ned på förskolan, där antalet barn ökar och inte heller i grundskolan sker några dramatiska elevtapp. Orsaken är istället den alltför låga budgeten, som delvis orsakats av felprioriteringar i lyxprojekt som Coop Arena, det avtalet måste nu rivas upp!
Luleå kommun drabbas dessutom av sämre ekonomi i finanskrisens spår. Men skolan är inte ansvarig för den ekonomiska krisen, och därför är det helt orimligt att den ska betala! Om det finns 1500 miljarder kronor att ge till bankerna, så finns det resurser för att garantera en bra
skola också.
Nu behövs det en bred kampanj för att stoppa skolnedskärningarna. Fackföreningar, personal, elever och föräldrar måste organisera stora protester för att stoppa nedmonteringen av skolan.
Det finns inte heller något som heter "den sista nedskärningen". Om denna nedskärning får genomföras så kommer det bara att rulla på med nedskärningar på flera områden, när den ekonomiska krisen blir djupare. Men den offentliga sektorn är inte ansvarig för krisen, och ska inte heller betala för den!
Johanna Evans
SST Luleå
Leijonborg vill införa universitetsavgifter i smyg
I juni lades det fram ett förslag från högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg att införa universitetsavgifter för utomeuropeiska studenter, baserad på en utredning påbörjat av den förra socialdemokratiska regeringen.
Pressmeddelandet informerade att "det finns uppenbarligen en betalningsförmåga på denna marknad, antingen från studenternas familjer eller från stipendiesystem i deras hemländer" dvs. att de tror de kan göra vinst från ett system som tar emot elever med rika föräldrar istället för de duktigaste eller de med mest i behov. Förslaget har inte fått särskilt mycket uppmärksamhet hos studentkåren och inte heller i media. Trots att det är synnerligen diskriminerande mot utländska studenter är det kanske svårt för många att inse konsekvenserna för även svenska studenter. Regeringen kommer att avskaffa en viktig princip att utbildning är en universell rättighet som ska vara gratis för alla. När man väl har tagit bort den rättigheten för en viss grupp människor så blir det betydligt lättare att ta bort det för andra. Det ser man tydligt i andra länder som har infört liknande system. Irland, t.ex. har ett system där utomeuropeiska studenter betalar avgifter - men regeringen där har redan infört s.k. registreringsavgifter för de inhemska studenter som har ökat från €100 till €1000 under ett fåtal år och diskuterar att tvinga alla studenter att betala tusentals euro per termin för deras utbildning. En sådan utveckling för universitetsavgifter är sannolikt på väg till Sverige också.
Många högskolor har satsat hårt de senaste åren på att attrahera studenter från asiatiska länder och söktrycket på deras kurser har redan drabbats av migrationsverkets hårdare krav för att få uppehållstillstånd. Ännu färre studenter kommer att söka sig dit om avgifter ska införas som i sin tur leder till en försämring i utbildningskvalitén för såväl svenska studenter som utländska. Vill vi ha ett utbildningssystem där antagningskraven baseras på föräldrarnas plånbok istället för skicklighet?
John Tumpane
SST Göteborg
Att straffa fram kunskap – modern pedagogik?
De senaste årens skolpolitiska debatt har präglats av en svartmålande, borgerlig, fotledssågning av Sveriges skolväsende och en riksdagsopposition som är oförmögen att peka på problemen. Skolutveckling med vetenskaplig förankring hotas när Björklunds pekpinnepedagogik plockas upp ur historiens skräphög. Studenter måste veta orsaken till dagens skolproblem.
Listan kan göras lång över reformistiska framsteg som omintetgörs genom regeringens förändringar. Komvux bantas dramatiskt, bokstavsmärkning av allt yngre barn får en än mer central plats i utbildningen och pedagogiska arbetssätt brännmärks som flummiga - där ett smakprov av vad som just nu håller på att hända.
Att problem finns i landets skolor står utom allt tvivel. Allt färre lärare tvingas handskas med allt större elevgrupper. Genom att den sociala utslagningen har fortsatt att öka även under högkonjunkturen växer antalet barn med behov av stödåtgärder. En fråga som låter sig ställas är: Hur är det möjligt att Folkpartiet lyckas plocka politiska poänger på ett förespråkande av fler betyg, större lärarauktoritet och andra lärometoder som för länge sedan fått underkänt av verkliga pedagoger? En stor del av svaret ryms i sanningen bakom Göran Perssons skryt om socialdemokratins "världsrekord i budgetåtstramningar".
När socialdemokraterna 1994 tog över en vanskött ekonomi av den Bildt-ledda regeringen befann sig kapitalismen sen några år i en sedvanligt djup kris. Orsaken till krisen under början av 1990-talet var - precis som idag - att omfattande spekulation i fiktiva värden skapade en ekonomisk bubbla som sprack. Bubblan hade innan krisen genererat enorma förmögenheter till rika kapitalägare. Statens finanser visade röda siffror, socialdemokraterna valde att välta över de ekonomiska problemen på allmännyttan.
Personaltätheten minskade drastiskt. De första som fick ta smällen var elever med särskilt stöd som blev av med sina elevassistenter. Skolorna blev en radikalt otryggare miljö, där endast de som hade ett starkt stöd och starka förebilder hemifrån hade goda förutsättningar att lyckas. När Björklund säger att dagens skolmiljö är hotfull och många gånger skadlig har han rätt.
Slutsatsen att det vetenskapliga arbete som har tagit fram strategier för ett effektivt lärande för såväl starka som svaga elever är orsaken till utvecklingen mot en "flummig" och ineffektiv skola kunde inte vara mer felaktig. Så länge vi har en regering som prioriterar skattelättnader för förmögna framför kuratorer och lärare i tillräckliga antal är det omöjligt att skapa en trygg och stimulerande utbildningsmiljö för alla.
Snart kommer den pedagogiska kontrarevolutionen knacka på universitetens dörrar och hota med fler betygsteg, urholkade rättigheter för studenterna och avgifter på undervisningen. Utöver detta är det ett akut problem att framtidens universitet kommer befolkas av akademikerbarn med få undantag. Tidig betygsättning innebär att barn tidigare tvingas välja bana för resten av livet, många väljer då att gå i sina föräldrars fotspår och klassamhället cementeras.
Studenter måste organisera sig och förbereda sig på kamp för sina och morgondagens studenters rättigheter. Varje steg mot studentinflytande har varit ett resultat av målmedveten kamp. Den ekonomiska krisen kommer att slå brett och studenter måste organisera sig på socialistisk basis för att kunna försvara våra rättigheter såväl som för att delta i kampen för ett samhälle byggt på solidariska principer.
Sten Axelsson Fisk
SST Göteborg
Jan Björklundslögner avslöjas
Jan Björklunds lögner avslöjas
Utbildningsminister Jan Björklund (fp) började imitten av nittiotalet prata om en "flumskola i förfall". Han har upprepade gånger påstått att den svenska skolan är världsledande när det
gäller oordning, skolk, svordomar och skadegörelse och säger att det går sämre för svenska elever. Sveriges radio P1 har i programmet "Kris i skolan" granskat vad Björklund har för belägg för sina påståenden och påvisar felaktigheter i hans uttalanden.
Programmet har granskat debattartiklar och uttalanden de senaste tolv åren, och stämt av dem mot källor som Björklund själv har hänvisat till.
Utbildningsministern har ofta hänvisat till OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development). "I ett par avseenden har ju OECD konstaterat att vi är värst i världen: vi har mest skolk, flest sena ankomster, störst skadegörelse och det grövsta och mest kränkande språkbruket", sa Jan Björklund i Metro den 27 december 2006.
OECD har gjort undersökningen PISA (Programme for International Student Assessment) tre gånger. Enligt analytikern Claire Shewbridge som arbetar med PISA är undersökningen från 2003 den som mest har tittat på skolklimatet. Men i den finns inga uppgifter om grovt språk, stölder eller skadegörelse. Två tabeller tar upp skolk, frånvaro och ordning; en tabell för vad rektorerna uppskattar och en för elevernas åsikter. I båda fallen hamnar Sverige ungefär i mitten av tabellen, på eller nära OECD-genomsnittet.
Samtidigt med PISA 2003 presenterades också TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study), en internationell undersökning som görs av den fristående orga- nisationen IEA (International Energy Agency). Den säger inte heller något om skadegörelse, svordomar eller stök i klassrummen. Däremot visar den att svenska elever känner sig tryggast av alla medverkande länders elever. Varifrån har då Björklund fått belägg för att påstå att det är stökigare i de svenska klassrummen än någon annanstans i världen?
IMSS-enkäten till rektorerna innehöll även frågor om svordomar, störningar i klassrummen, skadegörelse med mera, men som inte redovisades i den internationella huvud- rapporten.
De som har gjort den svenska delen av undersökningen redovisar däremot uppgifterna i en svensk rapport, där Sverige jämförs med ett eget urval på 20 av de 50-tal länder och regioner som deltar i undersökningen. Även om Sverige inte är entydigt värst så är det enligt rektorerna vanligt förekommande med dessa problem. Men att grunda sig på denna rapport och säga "inget annat land är värre" är en onyanserad bild som saknar grund, säger Susanne Alger på Umeå universitet, en av dem som arbetade med TIMSS 2003.
Den statistiska felmarginalen i rektorstabellen är dessutom stor, medan resultatet i elevtabellen är säkert, enligt Elisabeth Svensson som är professor i statistik.
De sjunkande resultaten i skolan är ett argument Björklund använder. Programmet visar dock att resultaten inte alls sjunker. I DN Debatt den 7 juli 2005, och senare på samma debattsida den 5 maj 2006, påstår utbildningsministern att Sverige i ma- tematik och naturvetenskap ligger på den undre halvan av tabellerna. Det grundar han på PISA 2003 som tittar på läsförståelse, matematik, NO och problemlösning, samt TIMSS 2003 som undersöker kunskaper i matematik och naturvetenskap och skolverkets nationella utvärdering av grund- skolan. Men i PISA 2003 ligger Sverige, tvärtemot Björklunds påståenden, i tabellernas övre tredjedel eller i mitten, och i samtliga fall över OECD-genomsnittet.
I radioprogrammet talar man med Claire Shewbridge som är analytiker på OECD och som säger att det inte finns någon skillnad i svenska elevers presterande mellan PISA 2000 och PISA 2003. Sedan Björklunds debattartiklar har ännu en PISA-undersökning kommit, men inte heller den vi- sar på nedgång för Sveriges del, säger Shewbridge.
FN-organet Unctads rapport från 2005 placerade Sverige på första plats av 196 länder, när det gäller utbildningsnivå och styrkor inom forskning och utveckling.
"Kris i skolan" visar att Björklund har fel jämfört med källor som han själv har hänvisat till. Att Sverige ligger över OECD- genomsnittet i läsförståelse har han uppenbarligen inte bidragit till!
Problemen i dagens skola är för lite resurser och ständiga nedskärningar, och Björklunds föreslagna refor- mer löser ingenting. Det behövs fler lärare, mer elevvårdande personal och en utbildning som anpassas efter elevernas behov och inte tvärtom.
Johanna Evans
SST Luleå
Högerns nya klasskola för eliten
Högerns nya klasskola för eliten
Friskolor och nya betygssystem är exempel på högerregeringens skolpolitik som kommer att öka stigmatiseringen i skolan ännu mer och tydligt stämpla de elever som "inte kan". Ännu ett steg i den "hårdare" skolan är skolminister Jan Björklunds (fp) förslag om polishämtning av skolkare.Den 6 januari presenterades de nya betygsstegen med betyg från A till F, där A-D är godkända och F underkänt. Betygen ska också komma tidigare, redan i årskurs sex. Enligt Björklund ska det "löna sig mer att plugga". Det nya betygssystemet kan komma att införas mellan 2010 och 2012.
- Istället för fler betygsteg borde betygen avskaffas, de är inte till för att öka några kunskaper utan är ett medel att sålla ut folk, säger Lina Thörnblom, ordförande för Elevkampanjen Socialistiska Studenters systerorganisation på gymnasieskolorna.
Larmrapporter kommer också om ungas hälsa. Allt fler far illa i dagens skola, exempelvis får Bris in fler telefonsamtal från elever som mår psykiskt dåligt.
Många lider idag av ångest och depressioner, och betygshetsen bär en stor del av ansvaret.
"Hårdare tag"
Man ska alltså ta till hårdare tag för att "sätta dit" de elever som hamnat snett, istället för att ge skola och övrig offentlig sektor mer resurser till att hjälpa de ungdomar som hamnat snett. Ungdomar behöver inte mer press på sig eller någon som sätter dit dem.
De övriga etablerade partiernas svar på detta känns en aning förvirrat. Miljöpartiet till exempel är för friskolor, men kritiserar det nya betygssystemet. Båda är dock steg mot en ökad segregering av skolan. Marie Granlund, som är skolpolitisk talesman för socialdemokraterna, är inte så säker på att polishämtning av skolkare är det bästa sättet, då, som hon sa till Aftonbladet; "Det är så många elever som skolkar och att om man ska hämta alla dessa så blir det inga poliser kvar för att lösa brott".
Enligt henne är alltså problemet med förslaget att det inte finns nog med poliser, inte att det är fel att tvångshämta elever. Efter socialdemokraternas rådslag i november 2007 blev det också tydligt att de kopierar en stor del av högerns skolpolitik.
Friskolorna blir fler...
Friskolor suger pengar ur den kommunala skolan, och satsar ofta på att attrahera de "duktiga eleverna". Det gör att den kommunala skolan får ta hand om elever som har speciella behov, samtidigt som man får mindre pengar. Friskolor kan säga nej till elever när man tycker att man har för många i en klass, men också om eleven inte "passar skolans profil". Den kommunala skolan har däremot det yttersta ansvaret för att varje elev ges utbildning. Det blir merkostnader när man ibland får fler elever än tänkt, ibland färre. Om en friskola tvingas att stänga så måste den kommunala skolan ta emot eleverna och har då förlorat ersättningen.
...kommunala skolor färre
I den statliga utredningen Bidrag på lika villkor, föreslås det att friskolor och kommunala skolor ska ersättas på samma grund. Kommuner ska inte längre ha rätt till det "skolpliktsavdrag", som man nu kan göra från friskolans ersättning (Dagens Nyheter den 4 februari).
Vinstdrivande friskolor är enligt det brittiska högerpartiet tories "alldeles för kapitalistiskt", vilket visar hur extremt nyliberal högerpolitiken i Sverige är.
Det rapporteras också om friskolor som ber föräldrarna om ekonomiska bidrag, trots att grundskolan enligt lag ska vara kostnadsfri.
Carlssons skola på Östermalm i Stockholm är ett exempel. I början av varje termin skickas brev ut till föräldrarna där man ber om bidrag, senast om 3 500 kronor per elev och termin. I brevet sägs att bidraget är frivilligt, men skolan räknar med fortsatt hög betalningsvilja, enligt Svenska Dagbladet den 11 januari.
De som drabbas hårdast av skolnedskärningar och ökad betygshets är elever med föräldrar utan akademisk bakgrund. Skolpolitiken blir också klasspolitik, där elever från arbetarklassen får svårare att klara sig, och skolorna i områdena där de bor tappar mer och mer resurser.
Enligt skolverket kan var femte gymnasieskola tvingas att stänga om några år. Detta på grund av att fler nystartade skolor konkurrerar om färre elever.
Elevantalet kommer att minska med 75 000 till år 2015 enligt Skolverkets beräkningar, skriver Sydsvenskan.
Fler lärare!
Högern vill inte satsa på att hjälpa de elever som behöver det, bara "sålla bort dem". Det ska satsas mer på de duktiga eleverna istället. Samtidigt försämrar man möjligheterna att studera vidare efter gymnasiet, då man skär ner på komvux och en andra chans att få högskolebehörighet därmed krymper.
Istället för att inse att skolk och psykisk ohälsa bland elever bland annat har sin förklaring i betygshets och i att skolan inte kan ge dem det stöd de behöver, framställer den borgerliga skolpolitiken elever som "kriminella" och i behov av hårdare tag. Högerns skola ska inte anpassas efter eleverna, utan eleverna förväntas passa in i skolans mallar för vem som är duktig och framgångsrik och vem som inte är det.
Det utbildningssystem som man nu vill skapa är ytterligare ett steg i högerns klasspolitik. Klassklyftorna i det svenska samhället har aldrig i modern tid varit större än de är idag - och högern strävar efter att göra dem ännu djupare. Ambitionen är inte att åtgärda de växande klyftorna inom utbildningen, utan att utvidga och befästa dem.
Det behövs kamp för mer resurser till skolan i form av fler lärare, mindre klasser och mer elevvårdande personal. Varje elev, oavsett social bakgrund, borde få den hjälp denna behöver utefter de behov man har.
En skola för alla!
Skolan måste anpassas efter elevernas behov, och inte tvärtom.
Johanna Evans
Luleå
Stoppa högerns nya klasskola
Stoppa högerns nya klasskola - artikeln är skriven av Socialististiska Studenters systerorganisation Elevkampanjen som också är den svenska delen av International Socialist Resistance
- Elevkampanjen kämpar för en avgifts- och betygsfri skola
- Studielön istället för studielån
- Rädda komvux stoppa nedskärningar och privatiseringar
Med mer repression, betygshets och elitsatsningar som vapen genomför högern en omfattande attack på skola och utbildning. Elittänkande och uppdelning av människor efter klass, kön och etnicitet ingår i borgarnas klassyn som genomsyrar hela deras skolpolitik.
Genom fler betygssteg, betyg längre ner i åldrarna och betyg i fler ämnen, vill högerregeringen sortera ut elever så tidigt som möjligt i hög- och lågpresterande elever. Regeringen talar om sju eller kanske tio betygssteg istället för dagens fyra. Redan från sjätte klass ska betyg sättas och nationella prov införas redan i trean.
Betygssystemet är ett utsållningssystem för att stämpla och sortera elever och tjänar bara som morot för de som har lätt för sig. Betygshetsen i dagens skola har lett till att elever tvingas att använda sig av en korvstoppningsteknik för att få högsta betyg.
Elit- och pluggskola
Istället för att tillämpa kunskaper som hela tiden byggs vidare på, genom fortsatta studier i små klasser med behöriga lärare och i det vardagliga livet, tvingas eleverna inför prov pressa in information som efter en dag, en månad eller ett år är som bortblåst om den inte repeteras.
Från höstterminen 2007 är det dessutom att vara fritt fram för varje kommun att införa betygsliknande omdömen från och med första klass utan att det är på föräldrarnas begäran.
- Både föräldrar och elever har rätt att veta hur det går för barnen i skolan, men ingen sjuåring blir bättre av att bli stämplad som underkänd, säger Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet.
Använd istället de individuella utvecklingsplanerna som är framåtsyftande, aktiva och inriktade på dialog mellan elev, förälder och lärare.
Rusta upp skolan
- Elevkampanjen kämpar på sikt för en betygsfri skola. Betygen spelar ingen roll på arbetsmarknaden. Deras enda funktion är att sortera in elever i skolan. Vi kräver istället resurser så att alla klarar skolan och resurser så att alla kommer in på sitt förstahandsval på gymnasiet och på högskolan, säger Lina Thörnblom, ordförande för Elevkampanjen.
Idag är klasserna alldeles för stora för att läraren ska räcka till och det har resulterat i en allt mer högljudd och stökig arbetsmiljö i klassrummen.
Under 1990-talet minskade lärartätheten från 9,1 till 7,6 lärare per 100 elever. Samtidigt ökade antalet skolelever med en halv miljon.
Trots en viss återhämtning har de senaste 15 åren av välfärdsslakt, massarbetslöshet och de ökande sociala problemen gjort att behovet av resurser är otroligt mycket större idag. Pressen både utanför och innanför skolväggarna har blivit hårdare och ungdomar mår allt sämre. Dagens stressamhälle med människor som blir utbrända eller "går in i väggen" kryper allt längre ner i åldrarna, samtidigt som kuratorer, psykologer och elevvårdande personal lyser med sin frånvaro.
Det betyder också att lärare idag måste ägna sig åt långt mer än att bara lära ut, vilket missgynnar både elever som har det lättare för sig i skolan och de som behöver mer stöd. I stället för mer resurser är borgarnas lösning att man ska kasta ut de elever som bråkar. Skolorna ska bli skyldiga att informera föräldrarna om mobbning och skriftliga varningar ska alltid skickas hem. Kommunen ska dessutom mot föräldrarnas vilja ha rätt att tvinga en elev som mobbar att byta skola.
Sara Damber, grundare av antimobbningsorganisationen Friends, tror inte att flytt av mobbare är en lösning. "Det är kränkta barn som kränker. Det är inte alltid så att det leder till något positivt att flytta mobbare", säger hon till Svenska Dagbladet den 14 december 2006. Man förenklar problematiken och ser inte komplexiteten om man bara fokuserar på mobbaren.
Skolan kommer alltid att avspegla förtrycket i samhället. Därför kämpar Elevkampanjen inte bara för att formen på skolan ska ändras utan även innehållet. Skolverkets granskning av läroböcker visar att dessa utgår från en manlig heterosexuell norm, där homo- och bisexuella och funktionshindrade personer endast framställs i form av avvikelser. Män och pojkar är överrepressenterade i både text och bild och det förekommer att kvinnor och flickor dessutom nedvärderas eller förlöjligas.
Speglar klassamhället
I historia- och samhällsböckerna ges en ensidig bild av islam och muslimer som ofta förekommer i samband med till exempel krig, konflikter och terroristhandlingar. Även bilden av judars och samers historia och nuvarande förhållanden är ensidig, medan de övriga nationella minoritetsgrupperna romer, sverigefinnar och tornedalingar helt negligeras.
Elevkampanjen kräver att läromedelsindustrin förstatligas och att alla läroböcker ska genomsyras av ett köns- och klassperspektiv.
Sexism och rasism färgar omedvetet människor i ett samhälle med förtryck. I klassrummet tar ofta killar upp mer plats än tjejer. Hela var tredje lärare uppger för skolverket att de har ganska eller mycket dålig kompetens för att arbeta med elever med olika social och kulturell bakgrund.
Var fjärde muslimsk högstadieelev har utsatts för kränkningar, enligt intoleransrapporten 2004. De har blivit retade, hotade, utfrysta, slagna eller fått hotfulla sms och chattmeddelanden det senaste året. Mest utsatta är religiösa tjejer.
- För att lärare ska ha en möjlighet att uppmärksamma och jobba emot sexuella trakasserier, rasism och mobbning krävs mer resurser och elevvårdande personal. Lärare måste också få utbildning i genusperspektiv med mera för att kunna ingripa i olika problem på skolan, säger Lina Thörnblom.
I Elevkampanjen går socialistiska ungdomar samman och kämpar mot sexuella trakasserier i Vägra Kallas Hora och mot rasism och nazism i Sänk Rasismen. Genom att hålla Vägra Kallas Hora- eller antirasismlektioner i skolklasser får vi eleverna att belysa vilka problem just de har och att formulera en kravlista att organisera sig kring. Dessa krav kan var allt ifrån en skolsyster på heltid, fler lärare eller bättre fritidsverksamhet till feministiskt självförsvar på gympan och temadagar mot sexuella trakasserier och rasism.
Enligt flertalet rapporter från skolverket är det de skolor som satsar mer resurser och personal på att skapa en närmare kontakt mellan vuxna och elever och elever sinsemellan som har varit mest framgångsrika i bekämpandet av stök, våld och mobbning. Ett framgångsrikt exempel har också varit att införa livskunskap. Det är ett ämne som ger utrymme för diskussion som hjälper ungdomarna att sätta ord på känslor och ge dem en möjlighet att tillsammans med vuxna formulera och spegla sina tankar om viktiga livsfrågor.
Straff och hårda tag
Borgarna vill hellre använda bestraffningar. Kvarsittning, som togs bort ur skollagen 1985, är en befogenhet de vill återinföra på gymnasiet. Beslagtagning av störande föremål som mobiler och mp3-spelare, utvisning från lektionerna och skolk inskrivet i betyget är några av de straffåtgärder som kommer att införas. Precis som de inför hårdare tag i hela samhället med mer bevakning, repressalier mot interner och attacker på sjuka och arbetslösa, vill borgarna ha straff i skolan istället för att lösa sociala problem.
I Stockholm och Uppsala kommer eleverna att få ett betygsliknande omdöme i ordning och uppförande i höst. Betyg i ordning och uppförande, som försvann 1971, är ytterligare ett betyg för att sortera upp elever, och folkpartiets kanske tydligaste piskrapp i den nya disciplinskolan. I ett sådant betyg riskerar även allt ifrån lärarens godtyckliga åsikt till sexism, rasism eller annan diskriminering att lysa igenom.
Hittills ställer sig kristdemokraterna helt bakom, men har inte majoritet i riksdagen för ett ordningsbetyg då centerpartiet och moderaterna är avvaktande.
Språkförbud
I Malmö vill folkpartiet förbjuda eleverna att tala andra språk än svenska. Förslag på ett sådant förbud har riksdagsmannen Allan Widman (fp) och kommunalrådet i Malmö Ewa Bertz (fp) lagt fram för eleverna i Malmö. När Allan Widman säger att "Jag utgår ifrån att om läraren säger till exempel att 'här på lektionen talar vi inte serbokroatiska', åtlyds regeln i 95 fall av 100", visar han att det inte är själva surret, utan mångkulturen de ser som problemet.
Sättet att förbjuda tvåspråkighet istället för att se språken som en tillgång, känns igen från när eleverna i Tornedalen förbjöds att tala tornedalsfinska, eller när samiska elever tvingades att endast tala svenska i skolan.
Det är fascistmetoder som går emot den svenska läroplanen och som visar att man varken förstår vad integration är, vad svårigheterna för ungdomar med invandrarbakgrund beror på, eller hur man löser dem.
"I skolan ska lärarens pedagogiska kunskap styra, inte politikers vilja att detaljstyra lärares arbete! Skolor med barn från många olika nationaliteter måste få resurser så att både lärare och elever kan göra sig förstådda i klassrummet. Där kan politikerna ta sitt ansvar genom att skjuta till mer pengar till skolorna", skriver Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund.
Betygsskillnaderna mellan grupperna svensketniska elever och elever med invandrarbakgrund ökade slag i slag med 1990-talets välfärdsslakt och nedskärningar inom skolan.
Rädda Barnens generalsekreterare Charlotte Petri Gornitzka och pedagogikprofessor Jan-Eric Gustafsson konstaterar i en rapport från Rädda Barnen förra året att betygsskillnaderna mellan de olika grupperna från 1993 har ökat, och från 1998 i en allt snabbare takt. De kommuner som har de största problemen är Stockholm, Göteborg, Malmö och Huddinge, samt Södertälje, Haninge, Botkyrka och Österåker.
Gemensamt för dessa kommuner, speciellt storstäderna som utmärker sig med större segregation, är även en ofta relativt låg lärartäthet och få lärare med pedagogisk utbildning.
Disciplin, betygshets och framsållning av en elit förespråkade skolministern Jan Björklund redan för sex år sedan när han var skolborgarråd i Stockholms Stad och införde så kallade profilklasser i matte och no-ämnena i vissa högstadieskolor.
"Det finns en socialdemokratisk jantelag i skolpolitiken, där duktiga elever ska hållas tillbaka. Men det måste vi ändra på. Ingen elev ska behöva sitta och rulla tummarna av jämlikhetsskäl", mässar Jan Björklund.
"Sverige ska ju inte bara vara ett land som delar ut nobelpris. Vi ska ju också vara ett land som faktiskt får nobelpris", säger Stockholms Stads skolborgarråd Lotta Edholm (fp).
Med högerstyret i Stockholms Stad, kommer nu minst tre elitskolor att stå öppna för intagning till höstterminen 2008.
Redan nu är dock Stockholms skolor extremt segregerade efter 15 år av nyliberal experimentverkstad och med en överetablering av friskolor.
Att skilja ut elever gynnar varken de begåvade eleverna eller de som har det svårare i skolan visar OECD:s undersökning Pisa.
Pisa har genomförts bland fler än en kvarts miljon 15-åriga elever i 41 länders skolor, för "att undersöka i vilken grad respektive lands utbildningssystem bidrar till att femtonåriga elever, som snart kommer att ha avslutat den obligatoriska skolan, är rustade att möta framtiden".
Internationella exempel
Studien visar att i de länder där eleverna tidigt delas upp i högpresterande och lågpresterande är både resultatskillnaden och uppdelningen av elever efter olika social bakgrund, etnisk tillhörighet och kön större än i de länder som satsar på en mer likvärdig utbildning.
Inte heller var andelen högpresterande elever märkbart större i de länder som satsar på elitskolor än andelen högpresterande elever i länder som Sverige, där skolan bygger på ett mer likvärdigt arbete.
Istället visade det sig att femtonåringarna i de länder som satsar på elitskolor, som till exempel i Tyskland, hade svårare att förstå vad de läser och att sätta in sina kunskaper i ett sammanhang.
Elevkampanjen argumenterar för en skola med mer balans mellan hand och hjärna. Vad som krävs för att ge alla barn och ungdomar stimulans i skolan är mer resurser för möjlighet till och utrymme för en mer individanpassad undervisning.
Skolan handlar inte bara om att eleverna ska bli bättre i det de redan kan. Skolan ska utmana elever i det som de är mindre duktiga på och har svårt för, lära barnen och ungdomarna att samarbeta och hantera åsiktsskillnader. Det är minst lika viktigt för att förstå vad det är man lär sig och för att förstå sammanhang.
Nya gymnasieskolan
Högerns klassyn och uppdelning av människor i en arbetande och en tänkande klass genomsyrar hela dess politik, se till exempel på frågan om pigjobben. I skolpolitiken blir det ännu tydligare med de direktiv skolminister Jan Björklund presenterade i måndags (5/2) till utredningen för den nya gymnasieskolan, GY-09. Anita Ferm, tidigare utbildningsdirektör i Stockholm, är den som har fått i uppdrag att utreda gymnasieskolan till den 31 mars 2008. Att uppdraget bara vilar på en person är anmärkningsvärt, då sådana stora förändringar tidigare vilat på en parlamentarisk utredning och en bred majoritet i riksdagen.
GY-09 innebär att eleverna sorteras in i teoretiker, som läser in högskolebehörighet, och praktiker, som ska kunna ta yrkes- eller lärlingsexamen utan högskolebehörighet. Elever på de praktiska programmen ska alltså kunna välja bort teoretiska ämnen.
Studielön - inte studielån
Att skoltrötta elever ska kunna passera gymnasiet utan högskolebehörighet är en möjlighet endast om det finns möjlighet att sedan komplettera studierna - betalt. Studielön istället för studielån är ett grundläggande socialistiskt krav för allas lika rätt till utbildning, då alla inte har samma förutsättningar att klara av skolan under tonåren.
Den nya högerregeringens reform om en frivillig inläsning av högskolebehörighet för att ta yrkes- eller lärlingsexamen är ett ideologiskt slag för mer uppdelning av människor och ett ekonomiskt slag mot arbetarklassen för att skapa en låglönemarknad. Detta då man samtidigt kommer att skära ner 20 000 platser på komvux, då 6 000 planerade studentbostäder aldrig kommer att byggas och då rätten till a-kassa efter studier kommer att tas bort.
Utbildning en rättighet
Med lärlingsexamen, där eleverna kommer att kunna genomföra huvuddelen av sin utbildning på ett företag, riskerar också gymnasiet att gå mot en mer företagsstyrd utbildning. Elevkampanjen argumenterar för en större blandning av teori och praktik på alla program.
Elever borde ha möjlighet att få välja vilket inlärningssätt som passar dem bäst, men om detta innebär att knyta upp utbildningar till enskilda arbetsgivare riskerar läroplanen att anpassas till företagets intressen och utbildningen att bli väldigt smal. Enligt dansk modell så utnyttjar företag praktiserande ungdomar till halva lönen.
"Eleverna ska ha möjlighet till ett livslångt lärande för att gå vidare eller sadla om senare i livet. Gymnasieskolan ska öppna yrken för elever, inte låsa in dem i karriärmässiga återvändsgränder", skriver Hans Tilly, ordförande i Byggnads, tillsammans med Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet.
Gymnasieskolan får aldrig reduceras till att vara leverantör av arbetskraft.
Att regeringen nu inför avgifter för utländska studenter utanför EU på universiteten i Sverige är bara en början till en mer marknadsanpassad utbildning.
De studenter som avgiftbeläggs är inte fler än 800 av totalt 360 000, vilket visar att det inte är för intäkternas skull avgifterna införs, utan för att öppna upp systemet för en avgiftsbelagd utbildning.
På olika ställen världen över har det de senaste åren ägt rum protester, universitetsockupationer och studentdemonstrationer som svar på den nyliberala politik där skolan och utbildningen görs till en marknad genom privatiseringar - förra året i till exempel Frankrike, Grekland och Chile.
Genom främst avgifter, försöker man att göra utbildningen så exklusiv som möjligt för att skapa eliter.
Kamp lönar sig
När kommunpolitikerna i Haninge höstterminen 2004 införde skolmatsavgifter på 500 kronor per termin för gymnasieelever, svarade Elevkampanjen med massiva protester och en avgiftsbojkott.
En strejkkommitté sattes upp på Fredrika Bremer-gymnasiet och på ett stormöte beslutades det om en skolstrejk och en demonstration med parollen "Ät och vägra betala".
I oktober hade knappt 20 procent betalat avgiften. Eleverna trotsade kupongsystem och tallriksautomater och gick kollektivt och tog mat med egna tallrikar. Med 700 elever som demonstrerade utanför kommunfullmäktigemötet den 6 september det året, 6 000 namnunderskrifter och med elever och föräldrars avgiftsbojkott och protester tvingades politikerna till slut att backa.
Lina Westerlund
Elevkampanjen
Rätten att studera ? en allt tydligare klassfråga
På grund av studenternas svåra situation, som Offensiv tidigare skrivit om, visar undersökningar från fackförbundet SIF på att var fjärde student funderar på att hoppa av från sina studier på grund av ekonomiska problem.
Det är framförallt arbetarungdomar som tvingas sluta.
Det säger sig självt att de som tvingas hoppa av inte kommer från de övre klasskikten. När en genomsnittsstudent går back med 700-800 kronor varje månad, är det de som har föräldrar med starkt kapital som kan fortsätta. De som har föräldrar som har råd att backa upp dem har inga problem. Detta bidrar till en ökad klassbaserad snedfördelning bland studenter.
"En klen tröst"
Socialistiska Studenter menar att detta är långt ifrån tillräckligt. Dessutom bör du inte tvingas låna pengar för att studera, utan borde få lön för att utbilda dig då det är en investering för samhället.
Nya a-kassan svider
Studerandevillkoret, som innebar att studenter som inte fick jobb direkt efter examen hade rätt till a-kassa, tog högerregeringen bort. Har du rätt till a-kassa och börjar studera hade du tidigare rätt till a-kassa igen efter studierna, om du har avslutat dem inom sju år. Nu har överhoppningstidsgränsen kortats ned till fem år. Det är heller inte längre möjligt att få a-kassa under loven.
Det enda som kan vända utvecklingen är en aktiv kamp från studenter med stöd från arbetare och facket. Internationellt sett har studenterna lättare att "ta till gatan" - även studentstrejker och universitetsockupationer är vanligare. Studenter har i många länder (Chile, Frankrike och Grekland) varit drivande i kampen mot nyliberalism.
Kim Holmstedt
SST Uddevalla
